Det är underligt hur bilder ibland frigörs och uppträder som andra bilders tvillingar eller dubbelgångare. Hur motivet från ett konstverk kan löpa samman med omloppsbanan i ett annat. Hur betraktandet av en bild väcker minnet av andra. Ett sådant oväntat möte äger rum när jag ser Dan Wolgers utställning i Galleri Riis, där han visar nya fotogravyrer och skulpturer. Några gravyrer föreställer ålderdomliga speglar med tjocka utsirade ramar och jag påminns direkt om bilder jag sett av den amerikanska konstnären Zoe Leonard. Hon har fotograferat liknande speglar från Metropolitan Museum i New York, hängande på museiväggens stormönstrade medaljongtapeter. Wolgers har plockat sina från nätet, låtit överföra dem till fotokänslig plåt och under tryckningen arbetat med området i bilden runt spegeln. Där finns tydliga spår av ojämnt avtorkad färg, vilket ger bilden en tät och ödesmättad atmosfär, men i likhet med Leonards reflekterar några av speglarna ingenting. I glasets tomrum finns endast ett sfäriskt ljus. Som en gas.
Där någonstans ligger parallellen till Leonard, någonstans i tomheten. I den tömda bilden – som samtidigt fylls av ett vitt sken – döljer sig en gemensam blick och ett delat intresse för det frånvända. För det nästan synliga? Andra av Wolgers gravyrer föreställer kikare och jordglober, objekt med bländande bildytor som antingen strålar av ljus eller som slocknat helt. Verken tycks kretsa kring det mätbara och det utmätta, kring det som går att överblicka och det som fallit i glömska. Och kring utrymmet mellan. Det märkligaste med Wolgers långsamt verkande bilder och objekt är att de faktiskt synliggör denna dolda plats.
Särskilt påtagligt blir det genom en rund speglande form som återkommer i ett par av skulpturerna. Liksom gravyrerna är de hopsatta av funnet material, Wolgers sedan länge etablerade teknik och konstnärliga metod. ”Roterande spegel” är just det som titeln anger, där spegelskivan med hjälp av en liten vev kan fås att göra en knyckande rörelse. Utan annan funktion och med sin förmåga till reflektion liksom raderad, står den upprätt som ett abstrakt tecken under en glaskupa. I ”Spegelklot” uppfångas en liksom bakvänd återglans av ett bronsklot tvärsigenom en inramad spegel. Spegeln står visserligen framför klotet och täcker det delvis, men tycks ändå återge klotet i en inverterad avbildning. Den mörka kulan förändras i spegeln – med en närmast magnetisk intensitet – till en glänsande yta. Som om mötet med spegellinsen förädlar. Klotets visuella överensstämmelse med gravyrerna upprättar osynliga band i rummet och gör det till deras tredimensionella tvilling.
Adress: Rödbotorget 2, Stockholm
Utställningen pågår under perioden 1/9 – 9/10
Magnus Bons (text), Galleri Riis (foto)
