Dan Wolgers har ett alldeles speciellt förhållande till minnet och det förflutna. När man tänker på saken inser man efter en stunds krafsande i alla utställningsminnen att större delen av hans konstnärskap faktiskt uppehåller sig vid denna tematik, från utställningen med kasserade leksaker och “Bibelillustrationerna” gjorda av skamfilade antikviteter till den presentation i Wanås slottspark Wolgers gjorde av överblivna artefakter från den egna ateljén, fria att forsla bort för den som så önskade. “Allt är förlåtet” löd installationens titel. Men redan från allra första början fanns intresset där för det ratade, det överblivna, det som fallit genom kategoriernas raster och kommit ut på andra sidan i en utstötts skepnad.
Nu gör Dan Wolgers en personlig tidsresa, tillbaka till karriärens första stapplande steg på Galerie Aronowitsch i Stockholm. Där ställde han på 80-talet bland annat ut ett antal lådor som försetts med diverse mekanismer. Teknik brukar förknippas med rationalisering och effektivisering. Så inte i Wolgers värld. Hans mekaniska lådor var allesamman djupt dysfunktionella: en hade en myntinkast som envetet kastade tillbaka myntet, en annan en strömbrytare som stängde av sig själv om man slog på den osv. Teknikens syfte var helt enkelt att slå knut på sig själv för att därigenom bevisa sin egen otillräcklighet.
Lådorna finns kvar, men det är inte originalen som Dan Wolgers väljer att visa. I stället har han förfärdigat “kopior” i tyg av dem, för att med tygreplikorna som utgångspunkt gjuta av dem i brons. De tillstukade tingesterna ser ut som om de förstenats mitt i ett vinddrag, fastnat i ett skeende som berövats både början och slut. Men till skillnad från på den tid det begav sig är de inte längre slutna, de har öppnat sig likt strandade musslor och visar upp sitt inre för oss. Och där hittar vi små hoppressade tygstycken, en slags symboler för det tillknycklade hjärta vi alla emellanåt kan känns att vi bär i bröstet.
Dan Wolgers är en konstnär som vid det här laget provat på det mesta. Han har rört sig över hela spelfältet från det konceptuella till det skulpturala, från det andliga till det fysiska, utan att förfalla till klicheer och manér. Och han har avverkat sina mitt-i-karriären-utställningar, han har inte längre något att bevisa. Den nya utställningen gör heller inte det. Den formar sig till en positionsbestämning med blicken i backspegeln och försonande tankar om framtiden. Gott så.
Adress: Sturegatan 24, Stockholm
Utställningen pågår under perioden 29/4 – 26/5
Anders Olofsson (text och foto)
