Lundahl & Seitl på Accelerator
När bioduken svartnar blir det gamla laboratoriet så mörkt att man inte ens anar sina egna händer när man håller upp dem framför ansiktet. En mild men opersonlig röst i de hörlurar jag bär uppmanar mig att bli ett med mörkret, att sväva uppåt och lyssna till de ljud som dröjer sig kvar från den kraftigt David Lynch-inspirerade skog vi…
Dela