Recensioner

Det här är en utställning som man nog inte ska tycka om. Efter att under en kort tid ha befunnit sig på toppen av samtidskonstens agenda har den relationella estetiken tryckts ned i modden. Skall man vara politiskt korrekt idag skall man tala om den Stora Konsten och de Eviga Värdena (trots att ingen bryr sig om att lista ut…

Naturen är fortfarande ett av konstens viktigaste motiv, århundraden efter det att industrialismen skövlat de flesta naturområden på jorden. Naturen har gått från att vara ett vittnesbörd om Guds storhet som skapare, över rollen som tillflyktsort för kulturtrötta människor till att vara ett tillstånd, ett stycke verklighet som knappast längre existerar i sin ursprungliga form. De flesta forskare är numera…

De senaste åren har konstnärerna i allt större antal övergått från att visa oss saker till att berätta om dem. Postmodernismens misstänksamhet mot ”de stora berättelserna” har ersatts av en brokig flora mindre och större berättelser som speglar ett växande intresse för människans intima sfär och de personliga historier som för det mesta hamnar i skuggan av de storpolitiska skeendena.…

Anders Krisárs senaste verk av skulptur och fotografi är en slags spår av människans mörkare förehavanden. De olika verken illustrerar relationen mellan barn och vuxen, mellan förhoppning och verklig erfarenhet men verken tar även upp frågor om vad som formar ens själsliga tillstånd. Den lilla Kånkenryggsäcken, ”You’re Going Nowhere”, verkar ha glömts kvar men den är fylld med bly och…

Martin Jacobsons första separatutställning på Andréhn-Schiptjenko tar oss med på en smått absurd resa i detaljernas tecken. En samling tuschteckningar presenteras tillsammans med fotografier i två montrar. Montrarna, som påminner om Naturhistoriska Riksmuseets fjärilsmontrar, har här fyllts med fotografier på två olika män. I den ena montern visas bilder på en okänd tysk man, verket ”Rerik”, och i den andra…

Nathalie Djurberg visar tolv välgjorda leranimationsberättelser där varje bildruta har ägnats stor omsorg. De har en nästan ofattbar detaljrikedom som ger hennes figurer och miljöer en sällsynt realism. Man tänker helt enkelt inte på att det bara är lera och dockor som utgör scenerna som spelas upp utan man känner sig snarare som en smygtittare som betraktar något förbjudet. Miljöerna…

Vi lever i en mörk tid. Hotet från global terrorism och lika global klimatkris lägger sordin på tillvaron. Och när till råga på allt högkonjunkturen och köpfesten tycks vara över för den här gången, då smyger sig vemodet och undergångsstämningarna in på knutarna. På Millesgården pågår för tillfället utställningen ”Tänd mörkret!”, som är en retrospektiv vy över svensk konst under…

Finsk filmkonst är inte att leka med. Det är inte minst de mänskliga dramer som Eija-Liisa Ahtila presenterar i en retrospektiv utställning i Paris ett bevis på. Visst är det minst sagt en utmaning för en svensktalande att ta till sig filmer med tal på finska och översättningstext på franska. Men det gäller inte den engelskspråkiga ”Where is where?” som…

När eleverna på Konstfacks nya mastersutbildning för utställningsproduktion och kritiskt skrivande (W.I.R.E.) väljer att visa upp sig för första gången så sker det på Tensta konsthall och med en utställning som ansluter till den redan pågående ”Lapdogs of the Bourgeoisie”. Men det är med lite motstridiga känslor som jag går till ”On Target”, eftersom utställningen enligt inbjudan har som mål…

Det är väl tveksamt om en egenskap som originalitet i sig utgör att kriterium för hög konstnärlig kvalitet. I tider när man genom smarta parafraser och snygga snatterier kan bygga ett helt eget konstnärskap är personlig egenart ett kännetecken som inte riktigt har samma värde som det en gång hade när avantgardet klättrade upp på barrikaderna och höjde modernismens banér…