Recensioner

Hur vet jag att konsten är autentisk?, är än i dag en bra fråga. Att beskriva ett verk som äkta kändes länge gammaldags. Inte så konstigt då ”min” generations konstverk handlade om – eller behandlade – ironi, appropriation och media. Sådant som medvetet gick stick i stäv med allt vad tradition var. Jag är född under andra halvan av 70-talet…

Jonas Dahlbergs konstnärskap har alltsedan första stund varit intimt förbundet med de byggnader och byggandsdetaljer som inte bara omger oss människor, utan utgör fundamentet för våra liv. Men det är knappast rummen och byggnaderna som uttryck för ett socioekonomiskt system som upptar huvuddelen av hans intresse. Moderna byggnader i all ära, det är ändå ytterst som sällsamma organismer de framstår…

De flesta kan nog skriva under på att tanken på att göra någonting många gånger är långt mer fantasieggande än att verkligen genomföra det i praktiken. Hur provocerande det än kan låta i en konstnärs öron bör kanske inte alla idéer förverkligas. Satt i relation till Vassil Simittchievs konst får påståendet en särskild innebörd. Som monumentalkonstnär i den kommunistiska bulgariska…

Vid Vårutställningen på Konstfack 2007 visade Marjolaine Lombard ett antal målningar på glas som närmast hade karaktären av tillfälliga besökare i vår värld. Dels på grund av själva materialet – glasmåleri av det slag som Lombard praktiserar leker medvetet med sin förmåga att pendla mellan förtätning och transparens – dels som ett resultat av själva presentationen. Verken var nämligen monterade…

Västerås är en viktig stad inom svensk graffitikonst. Här etablerades en hiphopscen redan 1983-84, samtidigt som i Göteborg, Malmö och Stockholm. I slutet av 80-talet gjorde Puppet en serie målningar som nådde världsrykte och en av dem – ”I’ll burn you all” – illustrerar graffiti om man står upp ordet i Nationalencyklopedien. Under 90-talets andra hälft blev staden en experimentverkstad…

I Tino Sehgals utställning är salarna är tomma på traditionella objekt. En människa ligger på golvet i ett hörn och liksom vrider och vänder på sig, djupt försjunken i sina egna förehavanden. Lite längre in öppnas och stängs dörrar, men det är inte personalen som går för att hämta något utan försiktigt smyger den ena personen efter den andra in…

Det här är en utställning som man nog inte ska tycka om. Efter att under en kort tid ha befunnit sig på toppen av samtidskonstens agenda har den relationella estetiken tryckts ned i modden. Skall man vara politiskt korrekt idag skall man tala om den Stora Konsten och de Eviga Värdena (trots att ingen bryr sig om att lista ut…

Naturen är fortfarande ett av konstens viktigaste motiv, århundraden efter det att industrialismen skövlat de flesta naturområden på jorden. Naturen har gått från att vara ett vittnesbörd om Guds storhet som skapare, över rollen som tillflyktsort för kulturtrötta människor till att vara ett tillstånd, ett stycke verklighet som knappast längre existerar i sin ursprungliga form. De flesta forskare är numera…

De senaste åren har konstnärerna i allt större antal övergått från att visa oss saker till att berätta om dem. Postmodernismens misstänksamhet mot ”de stora berättelserna” har ersatts av en brokig flora mindre och större berättelser som speglar ett växande intresse för människans intima sfär och de personliga historier som för det mesta hamnar i skuggan av de storpolitiska skeendena.…

Anders Krisárs senaste verk av skulptur och fotografi är en slags spår av människans mörkare förehavanden. De olika verken illustrerar relationen mellan barn och vuxen, mellan förhoppning och verklig erfarenhet men verken tar även upp frågor om vad som formar ens själsliga tillstånd. Den lilla Kånkenryggsäcken, ”You’re Going Nowhere”, verkar ha glömts kvar men den är fylld med bly och…