Peter Bergmans utställning “Between tender frames” är sammansatt av den engelska konstnären Paul Housley, som tidigare ställt ut på samma galleri. De tre utställarna är alla verksamma i England (även om Lauren Coullard kommer från Frankrike) och ur en yngre generation konstnärer. Natalie Wild är yngst och fortfarande elev, och Lawrence Corby äldst.
Utställning är både enkel och komplicerad, tillbakadragen och tuff, traditionell och nyskapande. De separata konstnärskapen framträder tydligt men lämnar också gott om utrymme för varandra och det är väl i denna respekt gentemot varandra som det “ömsinta” eller “tender” som utställningstiteln åsyftar ligger. Kanske finns det i Housleys strävan efter att skapa denna stämning en ny rörelse i riktning mot något inkluderande i både konsten och konstnärer emellan. I svensk samtidskonst har under senare år ett intresse för det narrativa varit uppenbart, men när man ser den här utställningen undrar man om fokus kanske börjar förflyttas. Är intresset för den abstrakta formen en ny trend eller ett typiskt engelskt fenomen? Den svenska publiken lär åtminstone påminnas om ett abstrakt svenskt 50- och 60-talsmåleri som under senare år har legat i glömska.
Det konstnärerna i utställningen har gemensamt är intresset för att öppna upp bildrummet i enlighet med en modernistisk färg- och formtradition, men också att dra sig för att styra eller ta kommandot över det. Bilderna verkar växa fram på ett opretentiöst, organiskt och naturligt tillvägagångssätt. Det nyskapande uppstår när den expressiva sidan av modernismen tonas ned och konstnärerna leker lustfyllt och efter eget behag med det som blir över. De verkar inte vara ute efter att formulera något specifikt mer än att “bara vara sig själva”, de har inte det syfte eller mål med att bryta upp och abstrahera bildrummet som de tidiga modernisterna hade. Detta är konst som inte förhäver sig, känns beräknande eller härmar något eller någon trots sina tydliga referenser bakåt. Saknar man något i utställningen så är det att någon vid något tillfälle tog ett vildare steg, en droppe mer av kompromisslös egensinnighet eller frustration. Om det inte bara är ovanan att se den här typen av finstämd utställning utan att uppleva det som alltför stillsamt.
Natalie Wilds enkla teckningar med svarta linjer i tusch utgår från naturmiljöer med trädliknande former men rör sig samtidigt bort från allt föreställande och berättande. Lauren Coullard visar måleri som med titlarna tycks ha en ambition att berätta en historia men i praktiken är ett abstrakt färg- och formbaserat uttryck och följer färgen snarare än motivet. Även om berättelsen tycks ligga kvar i bakgrunden och påverka avläsningen av bilden. Lawrence Corby visar enkla väl avvägda bildkompositioner med känsla för materialet. Han använder sönderrivna färgformer som placeras på ogrundad duk eller papper och är den som starkast knyter an till ett rent abstrakt formspråk.
Bilder (uppifrån och ned): Lawrence Corby, Lauren Coullard
Adress: Torsgatan 41, Stockholm
Utställningen pågår under perioden 2/12 – 22/1 2011
Maria Johansson (text), Peter Bergman/Lauren Coullard (foto)
Utskriftsvänlig version
