I en skogsbacke intill Ulvhälls Herrgård utanför Strängnäs har curatorn Björn Norberg för fjärde året i rad satt samman en ambitiös skulpturutställning. Några konstverk finns kvar från tidigare utställningar, men de flesta visas för första gången. Skulpturerna är placerade runtom i naturen och man tar sig enkelt runt på en snygg träkonstruktion. Man ser konsten utmärkt från rampen, men det går också bra att klampa ut i grönskan.
Peter Geschwinds installation Arbete och fritid ska man helst både gå fram till och interagera med. Det ser ut som vilket utomhusgym som helst, men får man fart på pålarna kommer det att låta som en gammal vattenpump eller som när man sågar. En påminnelse om våra dagars stillasittande liv där fysisk aktivitet oftast inte är annat än motion. Nödvändig och livsgivande, men inte alls samma typ av insats som krävs för att fälla ett träd. Undrar hur många generationer bort vi är från att mista minnet av hur det låter när man pumpar vatten för hand?
Fyr av Människokonsten är placerad med bra sjöutsikt. Konstnären bor på en skuta på andra sidan viken och brukar se en rökpelare från Strängnäs värmeverk över den här platsen. Konstnären arbetar med att samla och förvandlar våra gemensamma resurser och bygger nya värdesystem med det bortrangerade. Här är det kasserade apelsinskal som torkats på långa metallstänger. De har omsorgsfullt placerats på en rund platta tillsammans med en orange saftblandare omgiven av reflexer. Fyr kommer med största sannolikhet att sno uppmärksamhet från värmeverkets rökpelare gjord av sopor när den lyser som en eld i skymningen.
Om natten lyser också bokstäver i skogen. Det är Katarina Löfströms installation Cipher (överst) som skickar ett svårtydligt budskap, i form av konstnärens namn minus konsonanter. Vilka det nu är som kommer att se det? Installationen intar snårskogen majestätiskt och bär på reklambudskapets hela register långt från tätorter och skärmar. En rörande anmärkning om människans stora vilja att kommunicera och söka kontakt.
Cecilia Ömalm har byggt ett konstverk för parkens solcellsanläggning. Ljusbyggnad ser ut som ett märkligt vindskydd om dagen och i mörkret lyser konturerna i form av ett hus. Men skulpturparken är inte ljussatt hela natten, platsen lockar tyvärr lätt till sig lite för närgångna besökare.
Konstnären och ornitologen Mattias Bäcklins arbete bottnar i skarp observation och berör ofta människans förhållande till naturen. Hans Infälld strömbrytare med förhöjningsdosa rörelsevakt multi 350W är en skulptur snidad direkt i en trädstam. Hur många träd har vi inte eldat upp för att få el? Lite längre bort står två uppstoppade fåglar och tittar på varandra. En ägretthäger möter en blåkråka. Den förra en nyetablerad häckfågel, den senare en utrotad art i Sverige. Fåglarna bryr sig inte om hur vi räknar och stammen ägretthägrar är livskraftig globalt. Men visst finns det något sorgligt i att en art utrotats? Hur tar vi hand om naturen egentligen?
Ebba Bohlin bidrar med en finstämd skulptur som blänker i vårsolen. 1,5×2.1573733… är en polerad bit granit lika stor som titeln och utförd direkt på berget. Mer platsspecifikt än så här blir det inte och om naturen får chansen tar det säkert bara några år innan skulpturen är övervuxen.
Anastasia Ax är säkert för många med mig främst förknippad med intensiva performanceverk i vitt och svart. Här tronar hennes scenografi från Dramatens uppsättning av dramat Fedra/Hippolytos. En omfattande installation med höga vita pelarna och mindre formationer som ligger på marken. Pjäsen fick lysande recensioner och scenografin omnämndes som ’kraftfull och vacker’. Placerad i en slänt med utsikt över Mälaren kvarstår omdömet. Installationen bär på en inneboende dramatik och intar sin plats bland träden lika självsäkert som mystiskt.
Helena Mutanens Jus Sanguinis interagerar snyggt med en björk. Skulpturen i stoppad textil, metall och vax, formad som ett hjärta, kommer upp ur jorden skymd bakom en ungbjörk. En bit bort står Jus Soli, en hög skapelse förankrad i berget på två ställen. Skulpturerna lånar namn av juridiska termer som rör härkomst. Var de än kommer ifrån bryter de både svarta skulpturerna av mot grönskan och står stadigt på jorden.
Två konstverk hänger i träden. Matti Kallioinens Eolspel är ett klangspel som interagerar med vinden och ackompanjerar upplevelsen av parken, Tilda Lovells Överlevare är ett tyst och märkvärdigt montage av ben och skulpterade händer och fötter. Naturen är vad den är, men människorna har skapat berättelser om naturen som en grym och farlig plats. Skulpturen befinner sig inom kulturens sfär och mina tankar går till stilleben och holländskt måleri från början av 1500-talet.
Skulpturerna i den här skogsbacken är installerade med påtaglig omsorg och bär sin egen integritet och relation till platsen och utställningens titel – Act of Balance/Balansakt. Jag gillar att snårskogen inte tuktats och att det faktiskt är lite besvärligt att ta sig ut till varje verk. Samtidigt gör rampen som slingrar sig runt i landskapet det här till en av de mest tillgängliga skulpturparker jag besökt. Den ger alla möjligheter att fundera över hur man själv finner balansen mellan stadig förankring och mer ojämna underlag.
Jenny Danielsson
Ulvhälls hällar, Ulvhälls Herrgård, Strängnäs. Utställningen pågår till och med september 2021
Utskriftsvänlig version
