I den amerikanska konstnären Andrea Zittels utställning i Magasin 3 finns några målningar som föreställer händer. Händer som öppnas till en hälsning och som är avbildade på samma sätt – med en gest som visar fram dels en vit triangelform, dels ett rött snöre. Händerna är vår vägvisare in i bilden och fungerar mer som förmedlare av ett budskap än som budskapet i sig. Fokus ligger på triangeln och på snöret – visuella modeller som representerar Zittels underliggande idéer kring upplevelsen och skapandet av konstverk. Målningarnas märkligt neutrala estetik ligger någonstans mellan billboardreklam och en broschyr från Jehovas vittnen. Som om de tillkommit med enklast tänkbara medel för största möjliga effekt.
Samma sakförhållande som händerna redovisar kan överföras på Zittels utställning i stort. Jag uppfattar den som en länk till, eller en ersättning för, det den beskriver – ”A-Z West” – det experimentella projekt som Zittel sedan tio år driver ute i Mojave-öknen, ett par timmars bilresa från Los Angeles. Där ligger hennes bit för bit uppköpta landområde som är en kombination av hem och ateljé, och där undersöker hon de begränsningar och den frihet som livet på en sådan extrem plats innebär. Zittel ritar sina egna möbler och kläder – allt enligt noga utformade regler. Hon söker former och material som åldras vackert, som bygger på återvinning, och hon har en föreställning om att det mesta till slut hamnar där det är menat att hamna. Hennes visionära pragmatism är tilltalande.
Till Magasin 3s undervåning har sju olika ”Wagon Stations” från ”A-Z West” transporterats, sju skulpturala rumsmoduler som i öknen fungerade som skydd från solen och som övernattning. Zittel har tillverkat grundstommen och varje enhet har sedan inretts och modifierats av vänner och kollegor. Men det som ute i naturen var delar av ett pågående förlopp blir i och med flytten in i konsthallen objekt med en avslutad historia. Som visserligen bär på tydligt avläsbara spår av aktivitet men som här blir till ett musealt arrangemang.
Det är istället sammanställningen av några enskilda verk på övervåningen som blir den intressantaste delen i utställningen. Verk som är en mer konkret förlängning av händernas budskap i målningarna. Handens arbete är för Zittel en kombination av teori och praktik, och de tredimensionella bildreliefer som hon visar tillsammans med ett klädesplagg är alla virkade. Ränder i svart och offwhite spelar mot väggarnas mättade jordfärger och ger faktiskt en klarare och mer tilltalande aning om hur livet bland Zittels objekt i öknen kan te sig. Det handlar om en total gestaltning där till och med utseendet på den ojämnt rollade övre kanten på väggarna är uttänkt.
Verkens gemensamma nämnare rör sig kring användning och riktning, och det förvånar inte att Zittel även arbetat en del med performance. Hon har en sida på vimeo.com där en av filmerna visar hur en grupp människor i ett gallerirum tycks röra sig enligt ett förutbestämt system; framåt och 90° åt sidan. Samma princip som i virkning, eller som vägarna löper fram i öknen. Även om en kritiker ska utgå från de verk som finns att se, blir jag nyfiken på detta intresse för rörelse i Zittels konstnärskap och undrar hur en performance i Magasin 3s nedre sal skulle ha fungerat? ”Clutch” heter en annan av Zittels filmer från vimeo.com och visar närbilder på två par händer som försiktigt utforskar varandra och de omgivande stenarna. Eller snörar upp ett garnnystan, som en allvarsam lek mellan en vuxen och ett barn. I bakgrunden hörs det ljusa skriet av en rovfågel. Plötsligt är jag i öknen.
Adress: Frihamnen, Stockholm
Utställningen pågår under perioden 9/9 – 11/12
Magnus Bons (text), Andrea Zittel/Andy Keate (foto)
