Bon Gallery har under höstens presenterat ett flertal utställningar varav Andrea Hasler är den tredje. Vad dessa utställningar primärt har haft gemensamt är att varje konstnär på olika sätt och i olika grad har anspelat på modevärlden med sina verk. Eftersom galleriet är kopplat till Bon Magazine som handlar huvudsakligen om mode så är det inte så konstigt, men det skapar en intressant utmaning för galleriets båda kuratorer då synen på mode och konst inte alltid varit blid. Det ger också utrymme att lyfta unika konstnärer som inte tidigare fått så mycket spelrum i Stockholms konstvärld.
När det kommer till Andrea Hasler så tycker jag att det faktum att hon tidigare inte visats i Sverige eller norden är synd. Det är ett imponerande konstnärskap vi möter i galleriets lokaler. Från taket slingrar ett stort antal plastslangar ner mot det guldbeströdda golvet. De är upphängda i tunna guldkedjor och kopplade till rosa glasflaskor med blästrade Chanel-logotyper, abstrakta fotografier och diverse glitterbeströdda kroppsdelar. Inom verkets periferi finns ett antal anspelningar till kroppen, de ingrepp vi gör i densamma, modevärlden som kan sägas vara upphovet till dessa ingrepp samt det kanske mest avbildade och återskapade motivet i konsthistorien; moderskapet. Bit för bit får besökare avkoda och lägga samman dessa anspelningar som i likhet med samhällets framställning av det kvinnliga inte producerar en enhetlighet utan en splittrad och kaotisk bild.
Bröstimplantat ligger på gallerirummets guldbeströdda golv, till synes slumpartat utplacerade tillsammans med vad konstnären själv refererar till som ”modersorganet”, en vaxskulptur jag tolkar som insidan av ett kvinnobröst bestående av körtlar, bröstvävnad och fett. Med biologin som utgångspunkt är dessa installationer, så tydligt inspirerade av bland annat Alina Szapocznikows verk både motbjudande och inbjudande på samma gång. Tillsammans med fotografierna i installationen som verkar föreställa ett pågående intrång i kroppen och en skriande exponering av dess insida suddas gränserna mellan det yttre och det inre ut. Slangarna kan simultant vara både indikationer till modersmjölk och amning men också till kirurgiska ingrepp. För det är ju en av de viktiga poänger som Andrea Hasler verkar vilja göra. Var går egentligen gränsen för hur kroppen kan manipuleras? I sin bröstfabrik skapas bröst på löpande band i en glittrande värld där mode genererar bilder av kvinnor som vi utan dessa kirurgiska ingrepp omöjligtvis kan leva upp till.
Mitt i allt detta finns också som jag tidigare nämnt mycket tydliga anspelningar på moderskap. I den konstanta kampen mellan utsida och insida där det kvinnliga tidigare likställts med moderskap blir även den definitionen tvetydig och gammalmodig. I utställningen Full-fat or semi-skinned har Andrea Hasler skapat en installation som med sina olika referenser till plastikkirurgi, manipulation och moderskap bokstavligen dissekerar bilden av kvinnan. Genom att bygga vidare på en tradition som började med Alina Szapocznikow där fragment får stå in för helheten och kroppens olika uttryck och defekter får lika stort utrymme, är Haslers bröstmaskin inte bara detta, utan en sammanställning och ett utforskande av kvinnobilden i sin helhet.
Adress: Högbergsgatan 18, Stockholm
Bon Gallery är öppet på helger, samt veckodagar efter överenskommelse. Utställningen pågår under perioden 5/11 – 23/11
Johanna Theander (text), Galleri Bon (foto)
Utskriftsvänlig version
