Utställningen på CFHill är Christine Ödlunds största galleriutställning och hennes första där (översta bilden). Här finner vi samma tematik som kommit att prägla hela hennes konstnärskap: växterna och deras liv. Naturen är för Ödlund en besatthet och en evig källa att ösa ur, både i det lilla och det stora. Denna gång är det konstnärens kolonilott som inspirerat.
Det är inte Ödlunds egensinniga, ljusa målningar i växtbaserat pigment som först möter betraktaren. Istället visas tre videoverk, ”Kompost I”, ”Kompost II” och ”Plant-Man-Electro” i förmaket till utställningsrummet. De första två är time lapse-videor av mikrokomposter som Ödlund odlar i sin ateljé. Ett foto är taget var femte minut under ett år. Här bryts bitar av växter, jord och annat biologiskt material ned i hisnande fart. Nya tillskott tillkommer när konstnären adderar föda till komposten. Förruttnelsens färgskala är mättad, klar och hisnande skarp. ”Plant-Man-Electro” är ett mer eller mindre vetenskapligt experiment där Ödlund kopplat samman sig själv med sina brännässlor med hjälp av en Tesla-sfär.
I det ljusa utställningsrummet, bortom förmakets mörka förruttnelse, finns målningar i Ödlunds typiska stil, målade med en blandning av vanligt och växtbaserat pigment. Här möts material och ämne i en välkomponerad symfoni. Målningarna är fyllda med diffusa system, som partitur för hemliga symfonier. Kanske är det kommunikationen växterna emellan som Ödlund försöker avbilda?
För växter kommunicerar. De lär sig, tar in information och minns i upp till fyrtio dagar. Träd kommunicerar via rötter, djupt ner i jorden använder de svampar som intrikata nätverk. Och Ödlund snappar upp deras kommunikation och tänjer gränserna för vad som är möjligt för oss människor att förnimma. Med tunna, bräckliga linjer avbildar hon sedan växternas symfoni. Så som hon hör den.
Även Fredrik Söderberg är besatt av sitt motiv. Här är det den germanska mytologins förgreningar till första och andra världskriget som inspirerat honom. På Cecilia Hillström Gallery blandas små verk med stora kompositioner av arkitektonisk karaktär och propagandaaffischer, allt med motiv hämtade från andra världskriget.
I de små målningarna syns motiv som Compiègneskogen med tågvagnen där vapenstilleståndet mellan vichyregimen och Nazityskland undertecknades 1940. Samma tågvagn där Tyskland kapitulerade 1918 och som fördes till skogen av Hitler från ett museum i ockuperade Frankrike. Allt för att poängtera fransmännens nederlag 1940. Här finns också en målning av Hitler som tar emot ett svärd av jultomten, målat från ett fotografi. Och Hitler, Albert Speer och Arno Breker som står framför Eiffeltornet.
I utställningens större verk sys arkitektoniska fragment från tiden samman med vapen och industriella fragment till lapptäcken av oroande estetik. Den stora detaljrikedomen gör att mer tid framför verken ger upphov till fynd av ytterligare komponenter och motiv. Förutom det faktum att utställningen är en elegant övning i historieberättande där detaljer lyfts för att belysa komplexa, historiska sammanhang och händelser, är det dessutom en obehaglig spegling av vår samtid. För frågan om vi verkligen lämnat andra världskriget och dess ideologier bakom oss känns mer och mer aktuell för varje dag som går.
Johanna Theander
CFHill, Västra Trädgårdsgatan 9. Chrisine Ödlund visas 14 februari – 28 mars 2020
Cecilia Hillström Gallery, Hudiksvallsgatan 8. Fredrik Söderberg visas 20 februari – 28 mars 2020
