Sedan några år tillbaka kan man sommartid besöka Stockholmsgalleriet Magnus Karlsson på Gotland. Galleriet ligger i en vackert ombyggd lada i Hellvi Kännungs, inte den första plats man passerar om man är på Gotland men likväl en liten oas för konstintresserade. Och just den här oaskänslan är i år påtaglig för nu hittar man även en fin liten kaffeservering här. Utställningstiteln är inspirerad av Neil Youngs låt Ramada Inn och för associationerna till livets vardagslunk, solen som motor till allt liv och det monotona i att varje dag kliva upp i gryningen för att möta dagen. Ett evigt upprepande som vi människor håller fast vid trots allt som händer…
Varje enskild konstnär i utställningen berör också temana vardag och människan. Maria Miesenberger, som förra sommaren var stipendiat hos konstnären Ann Wolff, visar sina arbeten från den vistelsen. Det är en hjärna och en torso gjuten i smutsgult glas (övre bilden). Ett förkroppsligande och en essens av människan i ett utförande som känns kliniskt vetenskaplig, som om hon grävt fram några gamla reliker för studier till eftervärlden. Smått obehagligt men också väldigt vackert då det är svårt att inte bli hänförd av ljuset som skimrar likt guld genom glaset.
Hans Lannérs bildsvit En vinter i Afrika I-XIV är precis vad titeln beskriver. Vid en hastig blick känns det som snabba dagboksteckningar, små scenerier från dagen när allting är så där solmättat. Det är vilsamt och det där ljusa diset gör att man inte riktigt vet vad man ser. Är det är ett landskap eller bara är ett grönt skimmer? Den jordiga färgskalan liksom flyter ut i bilden och tycks hamna där den för kompositionen passar bäst. Lannérs bilder blir på så sätt en illusorisk lek där varje bild utgör en hemlighetsfull scen som berättar så mycket mer än vad man vid en hastig blick tyckte sig se.
I Lars Tunbjörks fotografiska serie Shop ser man kliniskt rena kassaapparater från vanliga shoppingcenter (nedre bilden). Det är ödsliga bilder, inget liv eller spår av mänsklighet syns vilket gör att man upplever de här välbekanta miljöerna som avfotograferade skulpturer. Eller är det bilder som vill förvarna oss om jordens undergång? Hur det än är så ger de en märklig känsla som totalt krockar med den bild man har av den här delen av vardagen. När man vänder bort blicken från Tunbjörks vemodiga fotosvit får man syn på Klara Kristalovas Blondin, en skulptur föreställande en drönare som kaxigt tittar upp från golvet. Man förstår direkt att här är en ”varelse” som kan vara till nytta. Men moderna tekniskt skapade drönare är ju skapelser gjorda av människan och därför också en spegling av henne, så det där med nytta och användningsområden är klurigt. Att just peka på människans dubbelhet och vad den kan leda till i ett humoristiskt uttryck är lite av Kristalovas signum. Något som också genomsyrar hennes andra verk i utställningen.
Avslutningsvis passerar man Sofia Hulténs verk Historia i Imaginary Time, en rumslig skulptur som likt en labyrint upprepar sig, man kan också vandra runt i den. Hood-tröjorna som hänger över och tennisbollarna som är intryckta i det nätrutiga stängslet är vardagsting från vår tid. Men i Hulténs verk har de fått något föråldrat över sig, de känns som kvarlevor från en annan tid, en spegling av något som vi mycket snart inte kommer att minnas mer. En bit av vardagen som inte arkiveras till eftervärlden.
Adress: Hellvi Kännungs, Gotland
Utställningen pågår under perioden 6/7 – 28/7
Annika Marusarz (text), Galleri Magnus Karlsson (foto)