Publicerad 02 april 2019 Av I Recensioner Med 814 Visningar

Torbjørn Rødland på Bonniers konsthall

Torbjørn Rødland, Salty Earth, 2016-18

En hop fiskben, hela eller fragment av ryggrader och huvuden med tomma ögonhålor ligger utspridda på en porös och kalkliknande terräng. Renskrapade, lövtunna och uttorkade efter fåglarnas framfart och vädrets påverkan. Förmultningsprocessen är så långtgående att en del fiskrester har hunnit förvandlas till puder, lika fint och grinigt som markens sandiga topografi. Ett neutralt och mjukt ljus sprider sig över hela scenen. Beskrivningen refererar till fotografiet Salty Earth som ingår i den norske fotokonstnären Torbjørn Rødlands pågående utställning Fifth Honeymoon på Bonniers konsthall.

Rødlands konstnärskap rör sig i skärningspunkten mellan brott och kontinuitet med den postmoderna fotografins bildkonventioner, i synnerhet de som 70- och 80-talets Pictures Generation representerar. I sökandet efter autenticitet och djupare engagemang väljer Rødland att upphöja fotografins sensualitet och undersöka fotografiets materialitet som ett manipulativt och förföriskt medium.

Rødland lånar reklamens skarpa bildspråk och populärkulturens familjära ikonografi för att uppnå maximal sinnlighet och synlighet, för att väcka begär och locka betraktaren. Det sköna och romantiska, det sockersöta och kladdiga, det översvallande och sentimentala som befunnit sig i konsthistoriens skamvrå får nu glänsa och ta plats. Rødland står för en bejakande och inkluderande hållning i sitt bildskapande, men komplicerar och överdriver dessa kategorier så att upplevelsen lika gärna kan bli det rent motsatta. I Rødlands fotografier, som är analogt producerade och mestadels iscensatta, råder en enerverande tvetydighet, lika uppenbar som olöslig för betraktaren.

Torbjørn Rødland, Midlife dilemma, 2015

Det är nog därför jag fastnar för Salty Earth (2016-2018). Trots dess visuellt lågmälda motiv äger verket en påtaglig taktilitet som aktiverar andra sinnen och stämningar. Fotot triggar fram ett barndomsminne hos mig. Den fräna lukten av salt, alger och förruttnelse vid hamnen i min hemstad, och jag försöker förgäves hålla andan bland gamla fiskebåtar, solbadande sälar och hyperaktiva måsar. Verkstitelns koppling till den bibliska versen ur Bergspredikan laddar dock det harmlösa motivet med en mörk, civilisationskritisk innebörd.

Just titlarna som tvister tycks ha en mer avgörande roll än konstnären låter påskina. De adderar berättelser och understryker samtidigt motivens undflyende och opålitliga natur. Vid första anblicken ter sig Midlife dilemma (2015) som taget från en stimmig BDSM-dröm, där en Tom-of-Finland-yngling trycker en mycket äldre man hårt mot en vägg. Men titeln gör snarare motivet till en psykologisk metafor och anspelar på en hel annan läsning. Om ålderdom, om sorgen över livet som hittills varit och aldrig mer blir. En postmodern uppdatering av temat ”mannens åldrar”, med andra ord. Jag fylls plötsligt av medlidande för den grånande gestalten i fotografiet. Rødland är en ”smooth operator” när han spelar på våra rädslor och fobier.

Torbjørn Rødland, Vertical pillow, 2017

Han är också bevandrad i våra mänskliga myter och andliga föresatser. The Mi-Fa shock (2018) föreställer ett kvinnohuvud med halvöppen mun och livlösa ögon vilande på ett gult underlag. Hennes rågblonda hår verkar ha arrangerats och prytts i efterhand med färgglada, barnsligt söta garnbollar. Jag är osäker på att Rødland skulle nöja sig med de uppenbara referenserna från konst- och filmhistorien, och tänker därför på den esoteriska idén som verkstiteln åsyftar. All utveckling sker i sju steg men dess fortsättning är beroende av en chock vid en viss (tid)punkt. Punkten finns mellan tonerna mi och fa; kruxet ligger i att hitta den rätta halvtonen. Den unga kvinnan ligger orörlig på sin plats som om hon missat insikten och chansen. Utan chock blir det inte någon fa.

Apropå detaljer som tjejiga garnbollar. Element eller objekt upprepas och dyker upp i flera av fotografierna. I Fifth Honeymoon på Bonniers konsthall relaterar ett antal motiv till bröllops- och smekmånadstemat och binder ihop själva utställningen. Genomspikade bröllopsskor, chokladdoppade plastringar och billiga kepsar med ”Nuestra Boda”-brodyr. Så fortsätter Rødland att testa och tänja betraktarens engagemang. Så firar han också ett långt, och av allt att döma lyckligt, förhållande med sitt eget medium.

Gabriela López

Foto: Torbjørn Rødland. Bonniers konsthall, Torsgatan 19. Utställningen pågår 13 mars – 2 juni 2019

Jag är frilanscurator med särskilt intresse för konstnärliga gestaltningar i offentliga miljöer, och arbetar som konstkonsult och konstskribent. Jag har en masterexamen i curating från Stockholms universitet och har sedan tidigare lång erfarenhet som projektledare och utställningsproducent.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.