Publicerad 08 februari 2011 Av I Recensioner Med 2350 Visningar

Kristina Jansson på Gotlands Konstmuseum

kj_mill042Fängelse, förgängelse och irrgångar är tre ord som beskriver och sammanfattar Kristina Janssons utställning The Oblique Gaze/Den skeva blicken som visas på Gotlands Konstmuseum. Utställningen visar verk från 2003–2009 och de är tematiskt hängda i fyra rum. Det första visar fem oljemålningar som ingår i sviten ”Case Study House”. I den nästlar och förvirrar sig Kristina Jansson i de idéer om arkitektur som The Case Study House gav uttryck för under efterkrigstiden. De speglade det nya och den amerikanska drömmen om ett idylliskt förortsliv, där inne och ute smälter samman i luftiga glasade enplansvillor med pooler och soliga uteplatser. Men i Kristina Janssons bilder finns inget av visioner och drömmar kvar utan hennes bilder förmedlar snarare vilsenhet och osäkra rum där upp är ner och ner är upp, och där namnen associerar till totalitära styren. Jag går fel hela tiden och har också svårt att hitta tillbaka, det är som att gå i en labyrint.

Lite liknande känsla får jag i nästa rum där jag möts av ”Echo Chamber I”. Det är en stor oljemålning som visar inspelningsstudion där Rollings Stones skrev och spelade in låten “Sympathy for the Devil”. Själva målningen är en bild från Jean-Luc Godards film ”One plus One” där låten “Sympathy for the Devil” får växa fram och ligga som bakgrundsmusik till filmens undersökande av demokratins plats i samhället. Det är effektivt och i slutet av filmen vet man inte var de egna sympatierna ligger. Det vet jag inte heller efter att ha sett rummets Echo och Ecce målningarna. 

kj_002Det mörka rummet är riktigt roligt då Kristina Jansson målat och skrivit texter med fluorescerande färg så i mörkret framträder en annan bild än den man ser i ljuset. Rummet växlar även mellan ljust och mörkt så att man nästan filmiskt kan se hur bilden tränger fram för att sedan långsamt fada iväg. Det är lite av ett skräckkabinett också med tanke på att temat i det rummet är kannibaler och vildar.

Det sista rummet är tillbakablickar från filmer som Kristina Jansson sett och återgett ur minnet. Tydligast är Helan och Halvan som tonar upp med sin åsna från långfilmen ”Way out west”, de är ett drömskt måleri men figurerna är ändå inte svåra att känna igen. Svårare är det att identifiera oljemålningen ”Kitchen”, även om den mycket väl återger obehagskänslan från filmen ”The Shining”.

Efter att ha vandrat runt i Kristina Janssons bildvärld där positivt och negativt blandas på både ett tekniskt och känslomässigt plan känns det som jag förflyttat mig in i något igenkännande och förnimmbart som är svårt att ta på. Det är som om vi delar bräckliga minnesbilder som är svårare att framkalla och lätta att tappa bort i en ruinromantisk minneslabyrint.

Adress: S:t Hansgatan 21, Visby
Utställningen pågår under perioden 4/2–23/4

Annika Marusarz (text), Gotlands Konstmuseum (foto)

Frilansskribent som jobbar med idé och text i allt från längre artiklar till korta twitter-rader. Är medlem i Svenska Konstkritikersamfundet, AICA och har en bakgrund som konservator.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.