Publicerad 05 december 2020 Av I Recensioner Med 1363 Visningar

Idun Baltzersen på Galleri Magnus Karlsson

Idun Baltzersen, Förstenad, 2020

Svensk-norska Idun Baltzersen arbetar med flisiga plywoodskivor där träet snittas upp med stämjärn och stickel. De frenetiskt uppskurna spåren i det levande materialet färgas sedan in och trycks på mjuka textilier. Bilderna klipps därefter itu och sammanfogas på nytt. Likt en ompaketerad våldsakt. Omsorgsfullt hoptråcklad och lagad på nytt med blottad hand. Linjerna i teckningen får mig att tänka på armar med många snabbt skurna snitt på rad. Ljusa ärr mot mjuk hud. Skivorna kapas och används till de hopfogade spegelvända motiven. En avvägd korrelation där metoden har blivit lite av konstnärens signum. Bilderna föreställer ofta kvinnor med ryggen vänd mot betraktaren.

I galleriets reception ligger en stor tjock bok med Baltzersens teckningar. Gissar att den är handtryckt. Insidan på pärmen längst bak vittnar om att det är en liten upplaga. Bläddra gärna i den innan du dyker in i konstnärens kraftfulla bildvärld.

Det första jag ser är annars ett över tre meter högt verk med titeln Förstenad. Tryckt på textil och mestadels i svart och vitt. Motivet består av flera bortvända ryggtavlor och en kvinna som skyler ansiktet med armen upphöjd. Det ser ut som om hon tar skydd från ett annalkande slag. En liten öppning av något blått skymtar i horisonten, men också något som liknar en mörk skugga där framme.

Idun Baltzersen, Labyrint, 2020

Många nämner Edvard Munch när de skriver om Baltzersens konst. Själv tänker jag också på Louise Bourgeois okonventionella mod och omsorgsfulla frenesi. Och kanske främst på Hair, ett litet verk från 1950, lika intensivt som det är monumentalt. Tänker även på en rad teckningar med samma titel från början av 2000-talet. Det explosiva i det äldre verket är dock det djupt eggande och laddade våldet i teckningen av håret, som är fångat och transmuterat till något mjukt. På samma vis viker Baltzersen i Labyrint varsamt ihop ormen likt en hög med tvätt, sätter sig och betraktar den. Daidalos, som betyder konstnär, byggde på befallning av kung Minos i Knossos en labyrint till fängelse åt vidundret Minotauros.

Det står i alla texter som går att läsa och även i en fin intervju med Baltzersen att de senaste arbetena handlar om en skuld och skam i brist på engagemang i världens rådande kaos, såsom miljöhotet. Jag uppskattar dock att hon inte låter konsten bli ett politiskt korrekt bollplank, för skammen och skulden är ett allmängiltigt dilemma. Som ibland står i vägen för de skuggor som påverkar oss än djupare. Enligt C G Jung hanterar individen skuggan på fyra sätt: förnekande, projicering, integrering och/eller transmutation.

Idun Baltzersen, detalj ur Pappersark, 2020. Foto: Windy Fur Rundgren

De verk som berör mig starkast i utställningen är Pappersark och Perspektiv. Assemblage komponerade med epoxy och hopfogade trädelar. Tillvägagångsättet påminner om jämngamla Max Ockborns metod sedan flera år att bearbeta träytor med tjocka glaserade lager. I ett slags nordiskt vemod som ändå känns samtida. Baltzersen har samma oförställda direkthet som Ockborn men har också helt sitt eget språk.

Idun Baltzersen, Perspektiv, 2020

I verket Pappersark ser jag formen av en transparent halvmåne som ser ut att lysa inuti magen på personen som håller upp pappersarket, den är magisk. Månformen har ett öga som kikar på mig därinifrån. De svarta spegelblanka ytorna skapar illusoriska rum och trollar med blicken. Rispade streck med torrnål lyser i ett svagt blått sken. De båda verken öppnar upp något mer genom materialet och bjuder in betraktaren på ett komplext och moget vis. I verket Perspektiv ger den gröna suggestiva ytan en näst intill fotorealistisk kontrastering, som liknar djup skog eller grönska, det utmanar ögat att också skönja stenar framför vatten.

Den starka kvinnogestalten i Perspektiv vänder sig inte bort, utan bränner ”andras ögon” med blicken, konfronterar betraktaren. En skugga eller en varm famn står bakom henne. Tar emot om hon faller. Daidalos, han som byggde labyrinten, tillverkade vingar åt sitt barn Ikaros. ”Flyg inte för nära solen bara, vingarna är gjorda av vax”, säger fadern. Skuggan bakom Ikaros ville väl, men vem vill inte flyga närmare?

Windy Fur Rundgren

Bild överst: Idun Baltzersen, detalj ur Andras ögon. Foto: Galleri Magnus Karlsson, Fredsgatan 12. Utställningen pågår 14 november – 19 december 2020

Windy Fur Rundgren är konstnär, frilansskribent och föreläsare. Verksam och bosatt i Segeltorp

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.