Recensioner Kategori

Djur och konst tillhör inte den enklaste kombinationen. Speciellt inte husdjur och konst. Det blir lätt så, att distansen går förlorad och det kära föremålet i konstnärens blickfång kommer att omges av ett ljus som sällan andra familjemedlemmar välsignas med. Det är nästan lättare att vara barn i familjen: de kan i alla fall i efterhand göra upp med förälderns skildring. Annat är det med djuren, men å andra sidan är de förmodligen lyckligt ovetande om att de gått till kulturhistorien, i gott sällskap med sina olika artfränder. Exempelvis Doris [...]Läs mer

Ungefär från Romarrikets glansdagar till andra världskrigets slut uppfattades kultur som det aktivitetsområde inom vilket människans natur kunde bli till. Ingen mänsklig natur utanför kulturen alltså, och kulturens själva syfte var att producera människor som i så hög grad som möjligt realiserade denna mycket säregna natur. Dessa blev då föredömen, måttgivande för vad en människa kan vara. Få tankar har väl så fullständigt utplånats på så relativt kort tid. I dag vill man definiera människans natur med hjälp av DNA, och inte ens antropologerna har längre något kulturbegrepp att rama [...]Läs mer

Att några målningar av Max Book för tillfället ställs ut på just Landskrona konsthall känns särskilt passande. Den relation, som han så tydligt framställer i sitt måleri, mellan natur och kultur påminner om sammanhanget själva konsthallens existens befinner sig i. Likt en lågt svävande farkost framträder den modernistiska sextiotalsbyggnaden ur den lummiga omgivningen av grönska och grenar från de omgärdande träden samt i skarp konstrast mot Citadellet från 1500-talet på andra sidan vallgraven. Utställningen ”Some & Lonesome” är tät och sammanhållen. Samtliga sexton verk som visas har Max Book gjort [...]Läs mer

På årets vårutställning har man för första gången valt att visa alla kandidat- och magisterelever i Konstfacks lokaler vid Telefonplan. Magistereleverna håller till på höglagret medan kandidater visas i huvudbyggnaden. Planläggningen är löst uppdelad program emellan och distinktionerna känns som sig bör meningsfulla fast i många fall inte helt uppenbara. Som man kan förvänta sig tänjer flera av elevernas arbeten på gränserna för hur vi vanligtvis väljer att kategorisera objekt och implementera deras tillhörighet till någon form utav disciplin. Ett gott exempel är “Growing chair” av Michel Bussien, där vegetation [...]Läs mer

80-talet är tillbaka! Att syntpopen och de feta axelvaddarna rest sig ur graven har vi nog redan kunnat märka, och visst har det luktat lite 80-talsbubbla om den måleriboom som sedan några år tillbaka härjar på gallerierna. Men 80-talet var så mycket mer än utlevelse, dyra vanor och naiv tro på en framtid utan mörka partier. Och vid sidan av de stora, expressiva målningarna frodades även en annan slags konst, betydligt mer lågmäld, experimenterande och icke-kommersiell. Det är mot den bakgrunden närmast symptomatiskt för decenniet att den amerikanske kritikern Douglas [...]Läs mer

Allt tyder på att det är stora båtar, närmare bestämt Finlandsfärjan, som står i centrum för den här utställningen. Dess upprinnelse lär vara i en dröm Ebba Bohlin hade, att hon var en liten båt nära färjan; sedan återkommer bilden och då hade hon själv plötsligt blivit färja. Dess titel skulle på svenska vara ”Giren”, namnet på en manöver där färjan backas ut och sedan vänds, mer eller mindre runt sin egen axel, för att sedan sätta av. Ett av verken är just en 10 minuter lång video där man [...]Läs mer

Det här är ingen retrospektiv, försöker Liljevalchs övertyga oss när vi träder in i Jan Håfströms nya jätteutställning på konsthallen. Det är en sanning med avsevärd modifikation. Visserligen är det inte många gamla Håfström-verk som exponeras – man får verkligen leta efter dem – men om man vidgar begreppet ”retrospektiv” en aning kan man med gott samvete säga att utställningen är just detta: en livsretrospektiv mer än en konstretrospektiv. Jan Håfströms konstnärskap är så utomordentligt väl etablerat och dokumenterat (det är få nu levande konstnärer som omges med en så [...]Läs mer

Förra våren inleddes Lunds konsthall produktion, ett treårigt projekt där konstnärer från regionen bjuds in att göra nya konstverk och en utställning. Det mest bestående intrycket av den inledande utställningen “Play” av Luca Frei är smått kaosartat. Ouppmärksamma besökare råkade nämligen trampa på och riva sönder flera av de bitar med läskpapper som enligt ett visst mönster tejpats fast mot golvet. Att klandra konstnären för detta känns orättvist, men faktum är att när det säkra kortet Sirous Namazi nu visar sina två nytillverkade “Moduler” tillsammans med tidigare verk ges projektet [...]Läs mer

När man hör termen ”outsiderkonst” fladdrar tankarna omedelbart iväg – i alla fall mina – till föreställningar om udda människor, som skapar i det fördolda. Relativt ofta är de isolerade från samhället, gärna boendes i en liten stuga som inte någon har besökt på femton år. Outsiderkonstnären är nästan alltid man och det är ett plus om han har en egendomlig läggning som på något vis skulle kunna betraktas som pervers. Henry Darger utgjorde ett utmärkt exempel på denna typ av galenpanna, då han mest höll sig för sig själv [...]Läs mer

Förra året visade Kristina Bength – då kandidat vid Kungl. Konsthögskolan i Stockholm – upp ett suggestivt verk vid Konsthögskolans Vårutställning: en serie tusch- och akvarellteckningar som arrangerats på samma sätt som tapetprover. Just själva presentationen vittnade om ett ovanligt väl utvecklat sinne för den teatrala sidan av all utställningsverksamhet. När Bength nu debuterar separat på Galleri Flach+Thulin är det uppenbart att just presentationen är en av hennes starka sidor som konstnär. Kristina Bength arbetar med ett detaljrikt akvarellmåleri på papper i en superrealistisk tradition där vi tidigare kunnat hitta [...]Läs mer