På NAU Gallery visas just nu fotografier och videoverk av Philip Gallon, tysk fotograf med bas i Stockholm och en master i fotografi och visuell kommunikation från Folkwang Universität der Künste i Essen. Gallon har även doktorerat i Fotografins historia och media teori på Kungl. Konsthögskolan i Stockholm. Bilderna på utställningen är ett urval från fotoboken ”No Place” som publicerades 2012. Boken (liksom utställningen) innehåller fotografier som Philip Gallon tog under en resa i mellanöstern 2010 då han reste genom Ankara, Aleppo, Damaskus, Amman, Jerusalem, Suez, Cairo och Alexandria. Videoverken är filmade under en senare resa i Palestina och på Västbanken.
Det genomgående temat som genomsyrar alla Philip Gallons verk är det fokus på det vardagliga, det mänskliga och det jordiska vi finner i motiven. En familj vid en flod, ett träd eller en blomma, en bensinmack eller en episk vy över Damaskus i gryningen. Både det lilla och det stora får ta plats men aldrig får nyhetsbilden av mellanöstern ta över. Varje dag överflödas vi av mediebilder från ett område som i mångt och mycket nästan skulle kunna vara samma land. Skillnaderna är små jämfört med likheterna som framställs i media liksom våld, död, krig och flyktingläger. Mellanöstern är inte ett ställe vi oftast reser till, få charterbolag flyger till något av dessa länder. De allra flesta intryck vi har skapas av media och de historier de väljer att lyfta.
Jag frågar Philip Gallon om utställningen och varför han valt att inte sätta enskilda titlar till verken, Han svara att hans utgångspunkt för utställningen har varit mediabilder och tidningsbilder som alltid befinner sig i ett sammanhang med text. Vi uppfattar alltså texten som att den informerar bilden och lägger till ytterligare information till det vi redan ser i fotografiet men så enkelt är det inte enligt Gallon. Han menar att texten också färgar vår syn och tolkning av bilden och på utställningen på NAU Gallery har han därför valt att inte presentera sina fotografier med någon förklarande text.
Jag frågar Philip Gallon om titeln. ”Middle East” är inte namnet på fotoboken han publicerade utan ny för utställningen på NAU Gallery. Han berättar att den är döpt efter Maria Lantz text som också finns skriven på väggen i utställningen. Den heter ”The Middle East” och börjar så här: ”Listen to those words: The Middle East. ‘Whose fucking middle and whose fucking east’, a friend of mine burst out in Beirut once.” Den efterföljande texten är en kort men själfull utforskning av begreppet Middle East och dess relation till västvärlden med utgångspunkt i postkoloniala begrepp. Hur vi klumpar ihop ett arbiträrt antal länder som vi ser på som annorlunda i relation till oss själva och den maktposition vi ofta åtnjuter. I Gallons verk blir detta nästan mest uppenbart i videoverken han filmat i Palestina. Motiven är vardagliga händelser filmade i långa tagningar som både motivmässigt och tidsmässigt reflekterar över det vardagliga. En av filmerna är en enda lång tagning av någonting jag tolkar som en gränskontroll. Här dyker en del av nyhetsmotiven upp men ur ett helt nytt perspektiv. Vad vi ser är soldater som rör sig runt sina poster, som kliar sig i håret och en bil som kör förbi. Verket visar på att vardag uppstår i alla möjliga situationer.
Philip Gallon har en välbalanserad och kritiskt intressant blick som med tematisk skicklighet skildrar länder där vi, som Henning Mankell brukar beskriva Afrika ”vet allt om hur de dör men ingenting om hur de lever”.
Adress: Hudiksvallsgatan 4 B, Stockholm
Utställningen pågår under perioden 27/11 – 28/12
Johanna Theander (text), NAU Gallery (foto)
