<

Alla artiklar av Sebastian Johans

Frilansande konst- och litteraturkritiker. Gav 2014 ut boken Puss & dra åt helvete!, om åtta finländska konstnärskap.

Publicerad 28 september 2017Av Sebastian JohansI Recensioner

Lundahl & Seitl på Accelerator

När bioduken svartnar blir det gamla laboratoriet så mörkt att man inte ens anar sina egna händer när man håller upp dem framför ansiktet. En mild men opersonlig röst i de hörlurar jag bär uppmanar mig att bli ett med mörkret, att sväva uppåt och lyssna till de ljud som dröjer sig kvar från den kraftigt David Lynch-inspirerade skog vi precis rörde oss igenom på den nu nedsläckta skärmen. Plötsligt fattar någon mina händer och leder mig ut i det becksvarta rummet. Jag stapplar framåt. Både utlämnad och omhändertagen. Rösten [...]Läs mer

Publicerad 20 september 2017Av Sebastian JohansI Gå och se!

Elgaland-Vargaland på Moderna museet

Det är trångt i Pontus Hulténs visningsmagasin på Moderna museet. Åtminstone i den halva som upptas av ett tätt arkiv över Leif Elggren och Carl Michael von Hausswolffs dubbla konungarike Elgaland-Vargaland. Inget konstigt med det. Alla vet ju att nationell byråkrati kräver en viss pappersexercis. Och det har trots allt gått 25 år sedan riket utropades och de bägge konstnärerna dubbade sig till kungar. Riket består som bekant av alla världens gränser, vilket dessutom borgar för många grannar att korrespondera med. Duons hejdlösa drift med nationalstaten har alltså pågått sedan [...]Läs mer

Publicerad 14 september 2017Av Sebastian JohansI Recensioner

Ellberg och Alvarez

Den mångsidiga Carin Ellberg är en veteran på selfies. Redan 1985 inledde hon den serie självporträtt som nu visas i en majestätisk och näst intill fullständig helhet på Andrén-Schiptjenko. Men där självporträttet i vår hetsigt instagramande tid oftast handlar om att glida längs ytspänningen söker sig Ellbergs monotona reproduktion av jaget snarare mot en introvert konsthistoria där den egna spegelbilden är ett tillgängligt och kravlöst motiv. Formatet och avbildat kroppsutsnitt är identiskt i den över 600 bilder långa serien. Det finns något meditativt, närmast distanserande i den långa serien av [...]Läs mer

Publicerad 18 juli 2017Av Sebastian JohansI Recensioner

Skulptur Projekte Münster 2017 (2)

Mika Rottenberg är bra på att låta rörliga bilder, ljud och rumsliga gestaltningar spilla över i varandra på ett korsbefruktande sätt. Det är långt ifrån en självklarhet. Videoverk som ges en tredimensionell expansion i rummet – tycker jag – tenderar ofta att ta udden av sig själva och framstå som osäkra på sin form. Men Rottenbergs hejdlöst absurdistiska konsumtionskritik klarar i allmänhet processen. Förmodligen för att den argentinska, New York-baserade stjärnkonstnärens estetik kan sammanfattas som ”extra allt” och är som gjord för att svämma över. Hos Rottenberg är det aldrig [...]Läs mer

Publicerad 30 maj 2017Av Sebastian JohansI Recensioner

Intuition på Palazzo Fortuny (Venedigbiennalen 4)

Hela Venedig är som bekant som en gigantisk Villa Villekulla. Vindlande, charmigt bedagat, med smak för guldpengar och som gjort för att städas med ett par borstar fastbundna vid fötterna. Man blir, kort sagt, snabbt blasé och efter att joggat igenom några palats är det svårt att bli imponerad av den rustika historia som sköljer över en överallt. Redan där, skulle man kunna påstå, är ett besök på Palazzo Fortuny motiverat. Det är ett odelat nöje att irra genom rummen i det nötta gotiska palatset som under första halvan av [...]Läs mer

Publicerad 12 maj 2017Av Sebastian JohansI Gå och se!

Gerard Byrne på Moderna Museet

Efter att ha vandrat igenom det fina urvalet av 1800-talsfotografier från Moderna museets digra fotosamling i utställningen ”Skrivet i ljus – de första fotograferna” är det både uppfriskande och för helhetsintrycket givande att ställa sig framför den irländska konstnären Gerard Byrnes tungvrickande filminstallation ”Jielemeguvvie guvvie sjisjnjeli – film i en bild”, som utgör samtida pendang och syskonutställning. Byrne låter långsamt en kamera panorera genom de miljöer som står uppställda i dioramorna på Biologiska museet på Djurgården. I en skön glidande rörelse får det nedläggningshotade museet från 1893 ett milt sagt [...]Läs mer

Publicerad 25 januari 2017Av Sebastian JohansI Recensioner

Klara Kristalova på Galleri Magnus Karlsson

Den påträngande svarta väggen markerar tydligt att vi bara befinner oss i ett förmak. Att öppna dörren och stiga in i det som döljer sig bakom måste helt klart innebära mer än att utföra den enkla rörelse som förflyttar kroppen från galleriets första rum till det andra. Dramatiken är alldeles för stor för att enkla fysiska faktum ska ha giltighet. Väggen är snarare en ikonostas som fylld med bilder bjuder på en hint av det som väntar där bakom. En liten keramisk gestalt sätter tonen. Den står med ryggen mot [...]Läs mer

Publicerad 9 december 2016Av Sebastian JohansI Gå och se!

Per Wizén på Cecilia Hillström Gallery

En av orsakerna till att John Tenniels illustrationer av Lewis Carrols böcker om Alice i Underlandet räknas som en milstolpe i den illustrerade bokens historia är att Tenniel och Carrol på ett relativt intrikat sätt lät sina respektive bidrag korsbefrukta varandra. Inte bara för att det groteska fyrverkeri som Tenniels bilder representerar adderar något till berättelsen, utan också för att duon släppte en fast ram för bildens placering och aktivt sökte ett fysiskt påtagligt möte mellan text och bild. Tenniels illustrationer till “Alice’s Adventures in Wonderland” och “Through the Looking-Glass, [...]Läs mer

Publicerad 13 september 2016Av Sebastian JohansI Recensioner

Mamma Andersson och Tal R på Magnus Karlsson

Det är svårt att inte drabbas av viss skepsis när man närmar sig en supergrupp. Inte för att, säg, Traveling Wilburys medlemmar saknar kvaliteter, utan för att briljans kan nå en kritisk massa där det ena överskuggar det andra på bekostnad av resultatet. Crosby, Stills, Nash & Young – eller för den delen Kicki, Bettan och Lotta – kan vara hur bra som helst, men på något plan blir det som når mottagaren en kamp om utrymme mer än ett korsbefruktande samarbete. Eller ännu värre – en känsla av att [...]Läs mer

Publicerad 19 mars 2016Av Sebastian JohansI Recensioner

Patrik Aarnivaara på Galleri Charlotte Lund

På SLU:s forskningscentrum för lantbrukets djur i Lövsta, några kilometer nordost om Uppsala, står ett stort blänkande objekt. Genom 17 rödlaminerade spegelskivor infiltrerar föremålet det kringliggande jordbrukslandskapet på ett sätt som på en gång är offensivt och alldeles självskrivet. Beroende på det aktuella ljuset framstår de glänsande skivorna antingen som transparenta eller opaka. ”Tidsglänta”, som objektet av konstnären Patrik Aarnivaara heter, ser ut som ett högteknologiskt instrument, eller kanske hellre som en krater av informationsteknik som slagit ner bland åkrar, biogasanläggningar och faluröda byggnader. Det är på intet sätt självklart [...]Läs mer