Gabriela López

Mitt första riktiga möte med Olle Bonniérs konstnärskap var framför Pelota (1980), en skulptural gestaltning på Gymnastik- och Idrottshögskolan (GIH) i Stockholm. Motivet föreställer det förcolumbianska bollspelet, en praktik med religiösa och politiska inslag som förekom bland urfolkskulturerna i Mexiko och Centralamerika. Verkets abstrakta och färgstarka komposition lockade mig på studs. Det skiftande perspektivet; de robust formade spelarna som sticker…

Någonstans längs den slingrande uppförsbacken som leder till Carl Eldhs Ateljémuseum slås jag av en overklighetskänsla. Som om jag passerat en portal till en annan värld, en annan tid. Det doftar av blommande syrener och soluppvärmd tjära från museets virke. En flock svalor uppenbarar sig helt sonika under en kornblå himmel. Högt beläget, mellan väderbitna klippor och prunkande grönska, framstår…

Flare-up på konsthallen Accelerator visar i mångt och mycket en ny etapp i Simon Goldins och Jakob Sennebys tjugoåriga praktik. Som att i samlat format bevittna en långtgående förvandlingsprocess, där inriktningen för konstnärernas utforskning skiftat, och infallsvinkeln blivit märkbart personligare. Flare-up överraskar och jag låter mig villigt dras in i en utställning som omsorgsfullt gestaltats till en intagande och multisensorisk…

Vårsalongen är mer än en årligt återkommande folkomhuldad konsthändelse på Liljevalchs. Den är snarare ett veritabelt fenomen som ger betydande glimtar ur det svenska konstlivet och kulturklimatet. Det gör Vårsalongen värt ett närmare utforskande. Ta bara en sådan sak som den redovisade statistiken över Vårsalongen på Liljevalchs hemsida. Sedan 2021, då Vårsalongen firade sitt 100-årsjubiluem och pandemin toppade, har det…

Att återbesöka historien verkar vara en gemensam nämnare bland flera av de utställningar som inleder Stockholmsgalleriernas vårsäsong. Gallery Steinsland Berliner och Centrum för fotografi (CFF) lyfter fram svenska konstnären Esse-Li Esselius respektive tjeckiska fotografen Libuše Jarcovjáková och visar utvalda verk ur deras långvariga praktiker. Verk som på ett slående vis bekräftar det författaren William Faulkner lär ha sagt om dåtiden:…

Det mest förundrande med Meriç Algüns språk- och textbaserade praktik, det som fängslar och efteråt dröjer kvar hos mig, är konstnärens förmåga att med få utvalda, oftast enkla medel öppna en värld. För att där skärskåda våra tankesystem och samhälleliga strukturer. Jag tänker på Algüns tidigare verk, till exempel Ç (The unfortunate letter) från 2013 om brev som konstnären fått…

”Känner du till legenden om den sjungande kocken? Den börjar på restaurang Choy’s Garden, året är 1978 …” Så börjar berättarrösten sin anekdot i Lap-See Lams hypnotiska skuggspel Drömmarnas kaj (2022). Verkets titel har i sin engelska översättning lånats till den pågående utställningen på Bonniers konsthall – Dreamers’ quay, dreamers’ key. Och det finns något omedelbart lockande, och på samma…

En serie förstorade, digitalt manipulerade fotografier i svartvitt tapetserar väggarna till museets foajé. Kostymklädda män känner på eller sticker in sina händer i en vulvaliknande grop i marken. En annan grupp män betraktar godkännande en megastor, rosafärgad drillborr i en underjordsgruva. Ryggen, rumpan, de nakna benen av en blond kvinna i färd med att gräva. Det är svårt att inte…

När Bonniers konsthall inleder hösten med en stor presentation av den jordanske konstnären Lawrence Abu Hamdan blir det en inbjudan in i mörkret, bildligt och bokstavligt talat. I Dirty evidence rör sig besökaren genom sånär helt nersläckta utställningssalar, där de enda ljuspunkterna kommer från konstverken och en kakafoni av ljud och röster blir ens konstanta ciceron. Lawrence Abu Hamdan har…