<

Alla artiklar av Andreas Gedin

Publicerad 13 september 2017Av Andreas GedinI Konstkommentarer

”Det gick inte att säga nej”

Mattias Norströms krökta flaggstång med en svensk flagga på Sergels torg, Du gamla, du fria, har som bekant väckt upprörda känslor i sociala medier och sårat en och annan politiker högerut. Men man kan fråga sig hur många medborgare som egentligen engagerat sig i verket. När Kulturhuset bjuder in till finissage-debatt med framstående konstspecialister är vi bara runt tjugo personer i publiken. Samtalet mellan kritikerna Clemens Poellinger och Mårten Arndtzén, curatorerna Robert Stasinski och Anna van der Vliet modererades av konsthistorikern Paulina Sokolow och var en smula småtråkigt med tanke [...]Läs mer

Publicerad 12 september 2017Av Andreas GedinI Konstkommentarer

En curator klädd i kattens skinn

I sista minuten, i början av september, reser jag till ett regnigt Kassel, grått i grått, men Documenta är förstås en fest för den som är intresserad av konst. Det väsentliga med detta gigantiska projekt är ändå det curatoriska arbetet, temat för projektet. Documenta 14 har blivit hårt kritiserat, men jag är nyfiken på vad Documentas konstnärlige ledare Adam Szymczyk vill. I ett curatoriskt statement säger han sig ha valt bort den påbjudna traditionen att försöka peka ut en ny riktning för konsten för att i stället lyfta fram det [...]Läs mer

Publicerad 19 maj 2017Av Andreas GedinI Konstkommentarer

Lugn, tid & motstånd (Venedigbiennalen 1)

Det vilar alltid ett lugn över Venedig trots horderna av turister eftersom staden verkar ha förbrukat sin framtid; tiden verkar ha tappat riktning och brer ut sig labyrintiskt som det oöverskådliga systemet av gränder och kanaler. Därför är tid som konstnärligt material särskilt lämpat här. Biennalen härbärgerar också ofta någon konstnär som försöker utmana staden genom att tävla med den både i denna gren – tiden – och med Venedigs tunga arv av myt, överdåd och skönhet. Denna årgångs magplask står Damien Hirst för. Han har producerat två gigantiska utställningar [...]Läs mer

Publicerad 22 maj 2015Av Andreas GedinI Närbild

En obönhörlig historia

Venedig, 2015. På vandring i värmen mellan en Vaporettostation och en utställning på Palazzo Grassi släntrar vi över Campo San
Stefano. Där ligger en av Azerbajdzjans två paviljonger i Venedigbiennalen. Vi bestämmer oss för att gå in ”eftersom vi ändå är där”, som en i sällskapet formulerar det. Där möts vi av en samling mörka träskulpturer, plankor mejslade till figurer. På andra våningen, i ett inre rum, hänger ett slags efterklangskubism av sovjetiskt snitt. Jag säger till mig själv att jag sett det förr och att jag inte förstår. För mig [...]Läs mer