<

Alla artiklar av Andreas Gedin

Andreas Gedin är konstnär, curator och skribent. Bosatt i Stockholm.

Publicerad 20 februari 2018Av Andreas GedinI Recensioner

César på Centre Pompidou

Som en del av Centre Pompidous fyrtioårsjubileum öppnades en retrospektiv med César (1921-1998) i slutet av förra året. Visserligen var han född i Italien men verksam i Frankrike och betraktas därför som en fransk konstnär. Han började sin bana med att skapa skulpturer av skrot därför att han inte hade råd med annat material. Men i likhet med bland andra generationskamraten och älskaren av skrotupplag Jean Tinguely, finns här också en fascination över de enkla materialens förvandling till skön konst. Arbetet med skrot triggade också Césars intresse för nya tekniska [...]Läs mer

Publicerad 3 februari 2018Av Andreas GedinI Recensioner

Ulla Wiggen på Belenius

Ulla Wiggens separatutställning på Belenius är hennes åttonde i ordningen. Det är inte särskilt många med tanke på att hon är född 1942. Orsaken till fåtalet framträdanden är att hon ägnat större delen av sitt yrkesliv åt tillämpad psykologi. Men, slår det mig, man kan också se det som att hon ägnat sig åt människan under hela sitt yrkesliv, intresset har bara tagit sig olika uttryck. Hennes konstnärliga arbeten kretsar kring människan, från studierna av kretskort och andra elektroniska detaljer, över personporträtten fram till den pågående utställningens formskurna pannåer med [...]Läs mer

Publicerad 16 januari 2018Av Andreas GedinI Konstkommentarer

Helga Henschen då och nu

Helga Henschen-retrospektiven på Thielska galleriet – med anledning av att det är hundra år sedan konstnären föddes – är sevärd av flera skäl. De stora, breda volymer hon arbetade med, både i bild och skulptur, var ett slags medveten naivism, besläktad med konstnärer som Bror Hjort, Siri Derkert och den sene Picasso. Tankarna går också till den tretton år yngre Niki de Saint Phalle och till Ulrica Hydman-Vallien som är drygt tjugo år yngre. Naivismen samarbetar med det folkloristiska, och det är här Henschen skulle kunna hamna rätt i tiden. [...]Läs mer

Publicerad 10 november 2017Av Andreas GedinI Recensioner

Lars Olof Loeld på Forum

Man kan tycka att Lars Olof Loeld är en udda fågel även om det är den till synes anspråkslösa sädesärlan som intar en särskild roll i hans arbete – som kvittrande budbärare mellan olika världar. I den pågående utställningen i Forum hänger en typisk mångskiktad rosaskimrande Loeld-målning med en djupblå horistontal och tre svarta vertikaler och ser ut som ett högmodernistiskt och sparsmakat partitur, varför inte för en sädesärla? ”Locklätet låter som tsiilitt, tsiivitt. Sången är enkel … och består mest av korta kvittrande passager med paus emellan.” (Wikipedia) Även [...]Läs mer

Publicerad 13 september 2017Av Andreas GedinI Konstkommentarer

”Det gick inte att säga nej”

Mattias Norströms krökta flaggstång med en svensk flagga på Sergels torg, Du gamla, du fria, har som bekant väckt upprörda känslor i sociala medier och sårat en och annan politiker högerut. Men man kan fråga sig hur många medborgare som egentligen engagerat sig i verket. När Kulturhuset bjuder in till finissage-debatt med framstående konstspecialister är vi bara runt tjugo personer i publiken. Samtalet mellan kritikerna Clemens Poellinger och Mårten Arndtzén, curatorerna Robert Stasinski och Anna van der Vliet modererades av konsthistorikern Paulina Sokolow och var en smula småtråkigt med tanke [...]Läs mer

Publicerad 12 september 2017Av Andreas GedinI Konstkommentarer

En curator klädd i kattens skinn

I sista minuten, i början av september, reser jag till ett regnigt Kassel, grått i grått, men Documenta är förstås en fest för den som är intresserad av konst. Det väsentliga med detta gigantiska projekt är ändå det curatoriska arbetet, temat för projektet. Documenta 14 har blivit hårt kritiserat, men jag är nyfiken på vad Documentas konstnärlige ledare Adam Szymczyk vill. I ett curatoriskt statement säger han sig ha valt bort den påbjudna traditionen att försöka peka ut en ny riktning för konsten för att i stället lyfta fram det [...]Läs mer

Publicerad 19 maj 2017Av Andreas GedinI Konstkommentarer

Lugn, tid & motstånd (Venedigbiennalen 1)

Det vilar alltid ett lugn över Venedig trots horderna av turister eftersom staden verkar ha förbrukat sin framtid; tiden verkar ha tappat riktning och brer ut sig labyrintiskt som det oöverskådliga systemet av gränder och kanaler. Därför är tid som konstnärligt material särskilt lämpat här. Biennalen härbärgerar också ofta någon konstnär som försöker utmana staden genom att tävla med den både i denna gren – tiden – och med Venedigs tunga arv av myt, överdåd och skönhet. Denna årgångs magplask står Damien Hirst för. Han har producerat två gigantiska utställningar [...]Läs mer

Publicerad 22 maj 2015Av Andreas GedinI Närbild

En obönhörlig historia

Venedig, 2015. På vandring i värmen mellan en Vaporettostation och en utställning på Palazzo Grassi släntrar vi över Campo San
Stefano. Där ligger en av Azerbajdzjans två paviljonger i Venedigbiennalen. Vi bestämmer oss för att gå in ”eftersom vi ändå är där”, som en i sällskapet formulerar det. Där möts vi av en samling mörka träskulpturer, plankor mejslade till figurer. På andra våningen, i ett inre rum, hänger ett slags efterklangskubism av sovjetiskt snitt. Jag säger till mig själv att jag sett det förr och att jag inte förstår. För mig [...]Läs mer