Konst som skapar en upplevelse utanför den möjliga verbala beskrivningen. Konst som stannar kvar hos oss långt efter det fysiska mötet. Konst som skapas utanför det linjära historieberättandet, som utmanar traditionen av storytelling som genomsyrar vår kulturella tradition. Detta är några av motivationerna bakom utställningen ”On the Tip of My Tongue” enligt curatorerna Tessa Praun och Richard Julin. De vill genom utställningens olika delar visa på nya och annorlunda sätt att möta konst och konstverket på. Ett utmanande projekt med en grundtanke som kan verka flyktig och svåråtkomlig men som på Magasin 3 tar naturlig form, som ett skepp styrt av curatorernas säkra händer.
Egentligen är utställningen inte begränsad till lokalerna på Magasin 3. Projektet ”On the Tip of My Tongue” började den 1 juli med Miranda Julys verk ”We Think Alone”, speciellt skapat för utställningen. Projektet består av e-mail som skickas ut varje måndag. Nästan 100 000 följer projektet idag och de e-mail som July skickar ut på olika teman hon i förväg bestämt är samlade från utkorgar hos människor som Lena Dunham, Kirsten Dunst, Kareem Abdul-Jabbar, Sheila Heti med flera. Detta är ett verk som till skillnad från många andra verk endast existerar som en e-mail tråd. Det finns ingen annan dokumentation och genom dessa brev från utkorgar hos människor vi läser om i tidningar och ser på bioduken skapas helt andra historier än de vi är vana att ta del av.
Ett verk som är med på utställningen på Magasin 3 men som också utmanar traditionella sätt att dokumentera konst på är Tino Sehgals ”This is New”. Det uppförs för andra gången på Magasin 3 och som med många andra av Sehgals verk handlar det om att skapa och modellera situationer och interaktioner mellan människor. Detta verk existerar inte i fysisk form utan sätts i verket när besökaren möter utställningen och personen bakom disken. Verket ”This is New” är en del av samlingen på Magasin 3 men eftersom Sehgal aldrig dokumenterar sina verk i någon fysisk form existerar verket endast hos curator Richard Julin som officiellt reaktiverat verket med konstnärens godkännande.
För att ytterligare förstärka känslan av det fragmentariska, det uppbrutna historieberättandet har curatorerna varit medvetet kryptiska i kommunikationen kring utställningen. Kanske ser vi början till en spill-over-effekt från andra delar av vårt sociala liv där exklusivitet och privilegium i form av första tillgång till information börjat sippra in i konstens värld. Oavsett motivation håller den knapra tillgången till information kring de event som varit del av ”On the Tip of My Tongue” samman projektet och befäster dess kvalitet av eget utforskande. Med mindre information kring verken tvingas vi relatera till verken som i ett tomrum, där vi bildar våra egna historier och skapar egna möten med konstverken.
Pierre Bismuth vars videoverk ”Where is Rocky II” ingår i utställningen är kanske den konstnär som varit mest hemlighetsfull kring sitt verk. Eftersom ”Where is Rocky II” ingår i ett större projekt som ännu är hemligt valde konstnären att inte delge någon information alls om filmen på Magasin 3. Trots detta berättar filmen i sig själv en komplett historia men som på grund av konstnärens förtegna förhållningssätt till publiken existerar som i ett vacuum. Som ett fragment i sin helhet där vi trots den historia vi ser utspelas i verket ändå längtar efter en större kontext, speciellt eftersom vi vet att det potentiellt finns en större helhet vari ”Where is Rocky II” endast är en del. Att det finns delar av utställningen vi inte har tillgång till och inte kan se trots att vi vet att de finns precis utom räckhåll skapar både en känsla av nyfikenhet och frustration. En bra grogrund för att forma egna historier kring verken. Av Danh Vos verk finns tretton bitar på Magasin 3 och en sista bit i Kungliga Bibliotekets arkiv till vilket vi inte har tillträde. Verket ”We the People” är en exakt kopia av frihetsgudinnan i skala 1:1. Det existerar som bitar och kommer aldrig att sättas ihop utan befinner sig just nu spritt över stora delar av världen. Som individuella verk är bitarna postminimalistiska kopparinstallationer där endast ett fåtal avslöjar helhetens identitet. Trots detta gör vetskapen om helheten att historier formas. På Kungliga Bibliotekets arkiv har endast ett fåtal personer tillträde och med tanke på arkivets monumentala storlek är det inte troligt att någon någonsin kommer att se den fjortonde biten. Trots det är det kittlande att känna sig ihopkopplad till platsen genom de tretton bitar vi kan se på Magasin 3.
Så fungerar egentligen hela utställningen. Verken känns aldrig riktigt trygga, aldrig färdiga, aldrig som ett tydligt avskärmat verk vi kan greppa och tolka och sedan gå vidare ifrån. Verken i projektet ”On the Tip of My Tongue” håller sig kvar och utvecklas långt efter att besöket är över. Nya tankar väcks och känslan av att inte vara färdig med verken är alltid påtaglig. Precis så är det meningen att vi ska känna och det gör också utställningen på Magasin 3 till ett måste att se i höst.
Bilder (uppifrån och ned): Tamara Henderson, Danh Vo
Adress. Frihamnen, Stockholm
Utställningen pågår under perioden 13/9 – 8/12
Johanna Theander (text), Magasin 3 (foto)
