I utställningen pågår en form av sortering av nuet. Som ger betraktaren tillfälle att se tingen för vad de är, under den där hinnan, som filosofen Baudrillard skulle kalla Simulacra. Ting likt delar av en värld som måhända kan omkodas, bara vi vågar se oss själva inuti andra? Det ligger [...]

Inne i Malmö konsthall reser sig det nordvästra palatset i den irakiska staden Nimrud. Eller snarare en spökversion av hur det såg ut, innan terrororganisationen IS år 2015 körde in bulldozern och sprängde allt i bitar. Vandaliseringen var inte den första. När den irakisk-amerikanske konstnären Michael Rakowitz återskapar dess storslagna [...]

”Once again I fall into my feminine ways”, sjunger åtta musiker melankoliskt i var sitt rum i en stor herrgårdsvilla. De upprepar samma mening om och om igen, likt ett mantra eller en vilsam vaggsång. Jag upplever genast att upprepningen gör gott, det känns avslappnande med det återkommande, något helt [...]

Ett ljust och samtidigt distinkt ljud fyller den stora salen. Det kommer i en jämn ström, och låter lite som fallande snökristaller eller atmosfärisk fågelsång. En sorts tal. Den turkiska konstnären Ayşe Erkmens ljudverk ”Dolapdere” (2017) består av en digitalt omvandlad uppläsning av namnen på affärer och företag som ligger [...]

Den sjunde kontinenten refererar till den enorma mängd plast som guppar runt i våra världshav. Människorna har kokat plast av jordens resurser och fått fram ett material som planeten inte kan bryta ner. Överlag håller miljöförstöring på allvar på att förändra förutsättningarna för livet här. Kan människorna göra någonting åt [...]

”Haga. Cosy shopping and fika since 1648.” Jag står vid trapporna som leder upp till fästningen Skansen Kronan. Jag lyssnar på ett platsspecifikt ljudverk av Pia Sandström – men ser hela tiden den där svengelska, så flagrant ljugiga, cyniska banderollen över en av gågatorna. ”Cosy shopping.” Det är ju inte [...]

”Det här är ett verk av Tino Sehgal. Vill du ta del av det?” Moa uttalar dessa ord med en röst som låter mycket äldre än hennes späda flickkropp antyder, och det är något behagligt och tillförlitligt i hennes lillgamla gest – som att vara hemma. Så inleds en dialog [...]

”Jag kan tänka mig en konst helt utan former”. Yttrandet har fällts av Rune Hagberg, som gick bort 2015 och nu ägnas en retrospektiv utställning på Fullersta Gård. Det har blivit en serie lågmälda kabinett med minimala åtbörder och förseglade tecken. Några av 1950-talets mer explosivt gestuella tuschteckningar finns visserligen [...]