Youngjae Lih får årets Beckersstipendium och hans utställning ger först ett lite ensligt intryck i sitt stora rum. På ett podium står ett schackspel, delat i mitten av en spegel. Pjäserna är utformade som små fyrar som står på ena sidan spegeln, den andra sidan är tom. Verket svävar ensamt i sin självbespeglande rymd, först efter en stund blir den en del i utställningen. Som helhet tätnar utställningen allt eftersom, intrycken kräver utrymme i hjärnan för att börja myllra.
Huvudnumret i installationen är placerad mitt i rummet. Ett torn konstruerat i trä, bemålat i vitt och rött som tillsammans med de prismor och lampor som är placerade på toppen otvetydigt för tankarna till en fyr. Ut från fyrens kropp sticker armar i trä, som på en flasktorkare och på dessa är filmremsor trädda. En projektor som konstnären själv satt ihop, matar filmen via pinnarna in i och längsmed fyr-kroppen och en film projiceras på ett av konsthallen igenmurade fönster.
Filmen hackar fram i svart-vitt, ruta för ruta, ungefär som film gjorde tidigt i teknologins historia. I bilderna kan skönjas en fyrvaktar-ö i ett lika delar tropiskt och kargt landskap. Klippor och kaktusar, palmer och en fyr, kanske flera fyrar. Ibland är det svårt att avgöra om det är en del av landskapet jag ser eller om det rör sig om ett slags kemikaliskt märke i själva filmen. Ett sår i det material som behövs för att visa innehållet i filmen.
Är det projektorn som driver fyrens funktioner eller är det fyren som matar fram projektionen? Det ena är avhängigt det andra. Mekaniken är kopplad till en baskagge med mistlur som slår fram en suggestiv rytm inifrån sig själv. Vad driver vad? Installationens enda svar tycks vara, att just den frågan är vansklig att besvara.
Runt lampan och prismorna på toppen sitter en genomskinlig behållare och slangar som innehåller en vätska som pumpar runt i systemet. Det kanske är fyrens blottade hjärta och kranskärl, eller är den blå vätskan rätt och slätt kemikalier? Som om filmen framkallas kontinuerligt i fyrens mörka inre.
I en annan del av rummet blinkar en ensam glödlampa i en annan takt än fyren. Den är kopplad till en lampa i Färgfabrikens karaktäristiska runda fönster, och gör så hela konsthallen till en fyr. Mekanikens komponenter är även i denna skulpturinstallation blottlagda och redovisade utan att mysteriet går om intet. Ungefär som när en språkmaterialistisk dikt förmår låta bakomliggande idéer sjunka undan och exponerar andra skikt av språket som legat dolda.
Längs väggarna och hängande från taket visas stora silvergelatin-fotografier som likt filmen ser ut att komma från en annan tid. Rytmiskt komponerade detaljer ur filmens fyr-landskap, upprepade och bearbetade bilder som avlägsnar gränsen mellan organism och materia. Gör maskinen och organismen utbytbara. De sepiabruna fotografierna för tanken till futuristernas rytmisering och fragmentering av landskap och städer.
Youngjae Lih började sin bana som elingenjör och kopplar samman sitt konstnärskap med uppfinnarens och forskarens. Utan att för den skull stirra sig blind på att finna svaren. Lih skapar sina verk med hjälp av sina kunskaper i ingenjörskonsten, och komponerar maskiner vars användning verkar undfly sitt existensberättigande som problemlösare.
Tanken om vad som driver vad återkommer. Likt fyren och projektorn är konstnärskapet beroende av ingenjörskapet för att kunna ställa sina frågor, men att åtgärda det som kommer i dagen är inte Lihs uppgift. Det är en bakvänd ingenjörskonst, en teknologiskt avkodningsprocess betraktaren dras in i. En med maskinens hjälp cybernetisk kartläggning av vår sociala och kroppsliga verklighet. Lih vill låta ett annat slags navigationsljus mot mörker och nedsatt sikt framträda.
Fyren inuti fyren krånglar när jag är där, teknikens skörhet bråkar med konstnärens intention samtidigt som alltings bräcklighet bekräftas. Den osäkerhet som teknik ofta finns till för att bemästra låter sig inte fullt ut kontrolleras.
Den vertikala och falliska fyrens teknologi har gjorts överflödig av GPS:en. Ett globalt positioneringssystem som navigerar högt ovanifrån och gör varje individ med en smartphone i fickan till en vandrande, levande fyr. Levande blinkande materia som signalerar sin position. Youngjae Lih låter anden i maskinen arbeta åt honom och gör sin betraktare till ett slags cyborg som bjuds in i skapelseprocessen.
Emma Warg
Foto: Johan Österholm/Färgfabriken, Lövholmbrinken 1. Utställningen pågår 13 mars – 30 maj 2021
