Yngve Rådberg har en gång för alla lämnat det måleri i brevlådeformat han uppföra ett mästerskap i (även om formatet snarare efterliknar filmens bredbild). I sina nya målningar är formatet betydligt mer uppskruvat, vilket även gäller kompositionen komplexitet och målningarnas detaljeringsgrad. De fåtal personer som tidigare befolkade Rådbergs bildrum har nu ersatts av stora kollektiv, folksamlingar som utgör både en positiv och negativ kraft. Mellan gemenskapen i kollektivet och den brölande, mordiska mobben är steget egentligen inte så långt. I en scen som visar hur en folkmassa fylkas kring ett bål mitt på stadens torg är det oklart om det är firande fotbollssupporters eller politiska aktivister som förbereder ett våldsamt upplopp. Elden som brinner kan lika gärna vara värmande som förgörande.
I ett annat panorama ser vi Caspar David Friedrichs vandrare ovan molnen (försedd med ett barn som sällskap) blicka ut över en bombad stad från ett perspektiv vi känner igen från otaliga fotografier från andra världskrigets sönderbombade tyska städer. Och en tredje målning erbjuder oss ett perspektiv i form av ett hål rakt igenom en husfasad av det slag soldater brukar spränga mellan byggnader för att slippa förflytta sig på gatorna. Den “utsikt”, som också är utställningens titel, visar sig vara ett förkrympt perspektiv som det råa våldet gjort ännu snävare.
I Yngve Rådbergs måleri finns numera en större variationsrikedom än tidigare, trots att den svarta grundtonen fortfarande dominerar. Hans undergångsvisioner passar tyvärr bra in i tidsandan, där visionerna som levereras till oss av massmedierna inte har mycket hopp att erbjuda. Ändå är Rådbergs målningar inte helt dystopiska. Det finns i dessa bilder an ambivalens, ett osäkerhetsmoment, inbyggt och man kan aldrig veta om det ändå inte finns ett ljus i slutet av tunneln.
Adress: Fredsgatan 12, Stockholm
Utställningen pågår under perioden 7/3 – 12/4
Anders Olofsson (text), Galleri Olsson (foto)
