Jag har en osmickrande ovana att då och då ägna mig åt att muttrande klaga på en cementstel och gråtrist svensk konstscen; inte då åsyftandes vare sig konsten i sig eller de institutioner där den exponeras utan bristen på små späda, fräscha primörer i allt det etablerade. Antagligen med en ogenerad romantiskt eskapism i botten – jag drömmer om berlinska konstnärskollektiv i ockuperade rivningshus och tillfälliga gallerier i rostiga industrilokaler à la Brooklyn.
Därför var det med förväntansfull nyfikenhet jag begav mig till Villa, en tillfällig konstbutik på Biblioteksgatan i Stockholm. Pressbeskrivningen lät intressant; målet att flytta konsten dit kommersen finns men behålla den konstnärliga integriteten, en matchmaking mellan samtidskonst och samtidspublik. Att bli en modern konsthandel för den moderna människan. Åh, brooklynskt, tänkte jag och drömde mig genast bort.
Tyvärr vissnade denna lilla primör snabbt. Spännande som koncept, absolut, men urvalet av verk kändes mer uppdaterad Hötorgskonst än något jag skulle vilja spika upp på väggen hemma. Lite graffititavlor, lite omotiverat dyra fotografier, lite intetsägande målningar. Intressantast är i så fall minikollektivet Lucky Thiefs träskulpturer, med ett eget uttryck som blinkar åt både totempåle och voodooestetik, men dessa förlorar på att visas utanför sin ursprungliga streetartkontext som vore de i stället massproducerade produkter på hyllplan.
Kanske är det bara jag som fallerat till muttrande igen, som varit för utopisk i mina drömmar, men det känns som att upphovsmännen bakom Villa missat att vattna det lilla frö de sått. Förhoppningsvis fyller de kannan med näring och sprutar på rejält, för det vore synd att låta något med potential dö ut så snabbt.
PS: Har du möjlighet så gå och se Villas pop-up butik. Om inte, spana gärna in Lucky Thiefs hemsida, de får en intressantare bakgrund så.
Sara Skoglund (text), Villa (foto)
