Stämningen var på topp under förhandsvisningen på konstmässan Frieze i Los Angeles i slutet av februari. Det karakteristika mässtältet var nästan dubbelt så stort som tidigare år och för första gången rest i anslutning till Beverly Hilton Hotel. Förra året ställdes eventet in på grund av pandemin, men nu log gallerister och besökare log bakom ansiktsmaskerna. Allt kändes glatt och positivt.
Jag kan inte påstå att jag såg något alldeles extraordinärt. En konstmässa är en försäljningsplats och långt från de curerade sammanhang som gallerier vanligtvis erbjuder. Därmed inte sagt att jag inte fick se ett och annat fantastiskt konstverk. ”Untitled” (2022) av Anne Imhof, en närmare 3 meter lång och 2 meter hög målning, fanns i Sprüth Magers bås. En imponerande scen av rök och eld som mitt i akten lyckades påminna sin betraktare om att man när det pågår aldrig vet hur det slutar.
På galleriet i Los Angeles visar galleriet en omfattande utställning med måleri av Lucy Dodd. Här och var återkommer fotavtryck, men i stort är hennes måleri så långt man kan komma från figuration. Målningarna i utställningen “Heart Overture” är en sammanställning av en förförisk, abstrakt bildvärld som verkar låna inspiration från takt och rörelse i högre utsträckning än från andra bilder. I stycken är det rasande vackert.
Det var några gallerier på Frieze som valde att visa enbart en konstnär. Överlag ett mycket lyckat grepp. Köning Galerie presenterade Ayako Rokkakus målningar i samma format tätt intill varandra i ett hörn. På håll såg det ut som ett sammanhållet konstverk och drog ögonen till sig. Hauser & Wirth visade nya verk från flera serier av Camille Henrot, vilket snyggt summerade hennes färgstarka uttryck med digitala referenser i stilfulla aluminiumramar.
Focus LA var en del av mässan som helt tillägnades den lokala scenen. Rita Gonzalez som vanligtvis arbetar med samtidskonst på LACMA hade valt ut 13 gallerier. Marta visade sin vana trogen upp föremål i gränslandet mellan design och konst, funktion och form. Här var det ett rejält bord i gran av Minjae Kim som stod i fokus. I hålen på Hull (Hole) Table fanns plats för korkskruv och annat viktigt som man behöver på matbordet. Bel Ami presenterade målningar av Ben Sakoguchi. Som barn bodde han i ett av de tio läger som USA placerade 120 000 personer med rötterna i Japan i mellan 1942-45. Hans minutiösa och färgstarka målningar skildrar baracker i raka rader. Innan jag registrerar vad de visar ser de ut som vykort från härliga plaster, långt från den hårda verklighet de skildrar.
Towers, 2014. Foto: Bel Ami
Den första konstnärliga skildringen av lägren kom 1946. Miné Okubo publicerade en bok om livet tillsammans med sin bror i ett av lägren. Den bar namnet ”Medborgare 13660”, vilket korresponderar med sifferkombinationen de gavs när de anlände. Hennes skisser från lägren och originalteckningarna till boken visas på Japanese Ameican National Museum. Materialet är en gåva till museet från familjen och en skatt för alla som vill försöka förstå hur det verkligen var.
Parallellt med Frieze L.A. intog Felix Art Fair Roosevelt Hotel i Hollywood. I förhållande ett intimare och skojigare arrangemang. 60 gallerier tog över rummen kring poolen, bemålad av David Hockney, och de på våning 11 och 12 med bra utsikt över hela stan. Det mesta av konsten hängde på väggarna, men här fanns en och annan video och skulpturer placerade på dittransporterade socklar, nattygsbord eller intill handfat. En av de mer stämningsfulla installationerna visades i rum 116 där Nonaka-Hill upplät sängen till Megumi Shinozakis skira skulpturer och gulliga hundar i porslin. En målning av desamma var placerad på väggen ovanför.
Ska man lita till eftersnacket såldes det duktigt på både Felix och Frieze L.A. som arrangerades för tredje gången. Eventen har recenserats som ambitiösa och lyckade. Många menar också att konstmässorna utgör en viktig pusselbit för Los Angeles positionering på den internationella konstkartan.
Onekligen finns det en stark koncentration av konstnärer här, men utan en hälsosam marknad är det otroligt att galleriscenen i Los Angeles skulle kunna expandera så påtagligt som den gör just nu. Flera kända New York gallerier som David Zwirner och The Hole öppnar filial. Samtidigt som LA-gallerier som David Kordansky och Francois Ghebaly öppnar galleri i New York.
På hemmaplan bytte nyligen Charlie James Gallery lokaler och fyrdubblade sin utställningsyta. Night Gallery har tagit sig an nya lokaler ett stenkast från sitt galleri Downtown. Samara Goldens utställning Gut måste beskrivas som en värdig öppningsutställning. Bilderna återger inte riktigt hur lång tid det faktiskt tar att klura ut hur konstruktionen i spegelglas förirrar vad man ser och var man befinner sig. Gut är en synvilla i form av en stor konstruktion.
Apropå återgivning och förmedling. För första gången gjorde Frieze sitt digitala Online Viewing Room tillgängligt två dagar innan VIP och press stormade in i tältet. Kanske betyder det att mer såldes redan innan man öppnade? Möjligen uppmuntrade det några att stanna hemma? Förvånande erbjöds få extraevenemang online av gallerierna. Hannah Hoffman Gallery tog tillfället i akt och presenterade ”materialoutpost”. En film av D’Ette Nogle som både lyckas berätta om sin ställning som samtida konstnär och högstadielärare och ta sig an den sena kapitalismens verkningar på samhället. Galleriets OVR erbjuder också bombarjackor i limiterad upplaga med information om filmens indelning broderad på ryggen. Den gröna är slutsåld.
Må det digitala rummet för konst utökas. Det kan bara vara bra för alla i längden att fler bjuds in. Givetvis kommer vi aldrig att kunna ersätta mötet med folk och konst i realtid, men kanske kommer vi att vara mer selektiva med vad vi åker till andra sidan jordklotet för att se. Och det känns vettigt.
Jenny Danielsson
Frieze Los Angeles, 9900 Wilshire Boulevard, Beverly Hills, L.A., USA pågick 17 – 20 februari 2022
