Konsten
  • Recensioner
  • Frågeformuläret
  • Konstkommentarer
  • Tips
  • Om oss
  • Annonsera
  • Kontakta oss
  • Skribenter
  • Integritetspolicy
Konsten.net på Instagram
magnusbons
Zuzanna Hertzberg, KW Institute for contempirary art/ Berlin biennale 12 @zuzannahertzberg @kwinstitutefcontemporaryart @berlinbiennale #konstennet
Myriam El Haïk, KW Institute for contempirary art / Berlin Biennale 12 @myriamelhaik @kwinstitutefcontemporaryart @berlinbiennale #konstennet
Konsten.net uppdaterad med Emma Wargs recension av Släpljus på Carl Eldhs Ateljémusuem.
Nancy Holt, Bildmuseet #nancyholt @holtsmithsonfoundation @bildmuseet #konstennet
Eva Kotátková, Bildmuseet @evakotatkova @bildmuseet #konstennet
Konsten.net uppdaterad med en första rapport från documenta 15. Läs Andreas Gedins recension.
Följ
Konsten.net stöds av
  • Om oss
  • Annonsera
  • Skribenter
  • Kontakt
  • Integritetspolicy
Facebook
Instagram
RSS
Konsten Konsten
Konsten
  • Recensioner
  • Tips
  • Konstkommentarer
  • Frågeformuläret

  • Recensioner

Tova Mozard på Kulturhuset

  • Anders Olofsson
  • 12 mars 2013
  • 17 views

TovaMozard_TheYoungOnesAtTheGraveK1_PreJag tillhör den skara skribenter som genom åren haft mina dubier beträffande Kulturhusets fäbless för att iscensätta sina konstutställningar, närmast scenografera dem. I och för sig kanske detta ofta är påkallat i de utställningsrum som Kulturhuset förfogar över, och som är något av det hopplösaste Stockholm kan erbjuda. Hemska ljusförhållanden, konstiga väggytor och en takkonstruktion som är en ljussättares mardröm. Men ändå har man ganska ofta tagit i lite för mycket, som när man för ett antal år sedan lät besökarna treva omkring i halvmörkret i sällskap med Odd Nerdrums klärobskyrmålningar. Men när Kulturhuset gästas av Tova Mozard blir plötsligt de scenografiska elementen levande delar av utställningen, till och med en slags förlängning av verken som visas. Idén att visa videoverken i schaktlika visningsrum fungerar ypperligt, och den ridåförsedda korridor som förbinder utställningslokalens två delar med varandra har försetts med draperier som leder tankarna till de filmmiljöer Mozard ägnar så många av sina verk.

Tova Mozards konstnärskap tillhör kanske inte de mest publikfriande vi har på den svenska konstscenen, därmed inte sagt att hon skulle vara introvert. Hennes verk kommer ofta till i spänningsfältet mellan det privata och det offentliga, där varje enskild person och situation betraktas genom det filter som fiktionen erbjuder. Hon har ett genuint intresse för de människor som lever på den bortre sidan av gränsen mellan anonymitet och berömmelse. Det kan handla om filmstatister, avdankade sångare eller individer med perifera intressen eller hobbies. Gemensamt för dem är dock att Mozard aldrig ger vika för lusten att skapa sensation kring dem. Hon avstår från att fokusera på deras outsiderskap, och låter dem träda fram med hela sin värdighet i behåll. Ytterst ställer hon också frågan om vad som egentligen förvisar en person till glömskan och lyfter upp en annan till berömmelse. Relativiteten och nyckfullheten i de populärkulturella strukturerna blir bildernas ramverk.

TovaMozard_CliftonsK2_PreI dessa miljöer ligger fetischismen alltid på lur. Även här lyckas Mozard manövrera sig förbi klichéerna. Motellet i Hitchcocks “Psycho” och det ominösa kråkslottet i närheten är omöjliga att betrakta utan att den inre filmprojektorn börjar rulla. Men i Mozards händer bryts förtrollningen. De sakliga aspekterna av illusionen träder i förgrunden, vi börjar närgånget studera spikskallar, plankstumpar och rostiga metalldelar. En cineastisk arkeologi vecklas ut inför våra ögon, och vi blir del av den vardag som är illusionens andra sida när kamerorna och strålkastarna stängts av.

På senare år har Tova Mozard kommit att röra sig i allt snävare cirklar sin egen privata livshistoria som gravitationspunkt. Det är inte svårt att se likheter mellan Mozards senaste verk och exempelvis Anneè Olofssons (som också visades på Kulturhuset 2011). Stundtals blir resultatet briljant och starkt laddat, som i den nya videoverk där Mozards egen styvfar återger episoder ur sitt allt annat än ljusa liv samtidigt som han gräver en gravliknande grop i marken.

Ändå skulle jag nog vilja hävda att det är i Tova Mozards subtila  handlag med verkligheten i fiktionen – eller fiktionen i verkligheten, om så önskas – som hon har sin styrka. Där förvandlas varje enskild bild till ett kosmiskt, svart hål som suger till sig alla signaler och efterlämnar ett mysterium, en projektionsyta utan egentlig yta. På detta område är det få konstnärer som kan mäta sig med henne.

Adress: Sergels torg, Stockholm
Utställningen pågår under perioden 9/3 – 26/5

Anders Olofsson (text), Kulturhuset/Tova Mozard (foto)

Print Friendly, PDF & EmailUtskriftsvänlig version
Dela med Facebook 0
Tweeta med Twitter 0
Dela med e-post 0
Anders Olofsson

Jag är Konstens grundare. Min bakgrund är brokig, och omfattar allt från IT-konsulting till konstkritik. Jag överlämnade redaktörskapet till Magnus Bons i september 2015 och slutade skriva som kritiker. Numera hittar man mig på Statens Konstråd.





Prenumerera

Prenumerera på nya artiklar från Konsten.net!

Du kan också vara intresserad av...
Läs mer
  • Recensioner

 Släpljus på Carl Eldhs Ateljémuseum

  • Emma Warg
  • 25 juni 2022
Läs mer
  • Recensioner

Rapport från Kassel: det kan finnas spår av konst

  • Andreas Gedin
  • 21 juni 2022
Läs mer
  • Recensioner

René Magritte på Akvarellmuseet

  • Mikael Olofsson
  • 16 juni 2022

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

KONSTEN.NET
  • Recensioner
  • Tips
  • Konstkommentarer
  • Frågeformuläret
Nättidskrift om samtidskonst

Ange dina sökord och tryck på Enter.