Timtohy Crisps första separatutställning på ett kommersiellt galleri sedan han lämnade Kungl. Konsthögskolan 2006 formeras kring föreställningen om Världens Ände, ett tema som inte känns så långsökt i tider när allehanda undergångsprofeter har högkonjunktur. Men det är ingen apokalyptisk undergång i rök och eld som Crisp skildrar. I stället har han tagit sig an den urgamla idén om att världen faktiskt har en fysisk ände, en kant som man kan ramla över om man vågar sig för nära. Och vad man då hamnar i trotsar den vedertagna logiken. För det Intet som vi riskerar att falla ned i måste ju vara ett “något” om vi alls skall kunna uppfatta det som ett medium eller ett tillstånd? Ned i Crisps oformliga men fysiskt påtagliga Intet faller hela skapelsen i väl strukturerade detaljer. Man drar sig till minnes rockbandet Soundgardens video “Black Hole Sun” från 1994, där samma skapelse sugs i motsatt riktning, upp i rymdens svarta hål. Träd, byggnader, djur, människor och föremål tumlar om varandra i en sällsams koreografera dans. Där finns Yves Kleins klassiska hopp ut i oändligheten, men också den oidentifierade man som fångades av världspressens kameror när han föll från World Tade Center under terrorattacken den 11 september 2001. Konstens strävan efter gränslöshet kontrasteras mot ondskans mycket reella förmåga att överskrida moralens gränser. Genom att använda sig av måleri på baksidan av glasskivor har Timtoh Crisp åstadkommit en bildyta som ömsom attraherar, ömsom skapar distans till motivet. Det är förföriskt vackert och olycksbådande på en och samma gång.
Adress: Ulrikagatan 13, Stockholm
Utställningen pågår under perioden 11/3 – 4/4
Anders Olofsson (text), Galleri Niklas Belenius (foto)
Utskriftsvänlig version
