I utställningen “The Death of Ceramics” på hangmenProjects har kuratorerna Stephen McKenzie och Christian Sandell samlat konstnärer vars konstnärskap eller formella utbildning hör till keramikens värld. Just detta med formell utbildning är betydelsefullt då inte alla verken i utställningen är gjorda i keramik. En del är skapade av konstnärer vars utbildning formats kring keramik, men som aktivt valt att lämna mediet av olika anledningar. Utställningen fungerar som ett utforskande av mediet och dess ambivalenta roll i den etablerade konstvärlden. Att den tydliga konsthantverksstämpeln som tidigare existerat börjat suddas ut är ingen nyhet, men faktum kvarstår att relationen mellan konstnärer och keramiken som medium aldrig verkar vara helt okomplicerad.
Éva Mag är en av flera konstnärer i utställningen som reflekterar över det egna mediet. Verket ”Facade Shelf” är vid första anblick en avskalad, minimalistiskt skulptur. Den vita ytan reflekterar i sin rena formalism en nollställdhet, ett avstånd från innehåll. Baksidan däremot består av hyllor fyllda med föremål av keramik. Som en flört mot keramikens traditionella roll som opassande i konstens finrum har Éva Mag här flyttat den till baksidan av skulpturen. En intelligent blinkning mot den långvariga trend av utanförskap som mediet nu rör sig länge och längre bort ifrån.
Även Kjell Rylander är en konstnär som i sina verk utforskar keramikens inneboende styrkor och svagheter, på ett ytterst konkret sätt. Verket ”Utan titel (zwinger und ich)” är en utställning inom utställningen. I sann Kjell Rylander-anda liknar det ett arkiv i mikroformat där kvadrater av keramik sitter uppsatta på väggarna i ett litet rum. Som en materialbank, en översikt och samtidigt en inventering av lerans egenskaper. En text av konstnären ingår också i konstverket. Där reflekterar han över lerans kvalitet och att den endast kan bedömas när leran sätts i ett sammanhang ”utöver sin egen lerighet”.
Figuriner visar sig i flera verk av olika konstnärer i utställningen. Per B. Sundberg har i många verk utvecklat redan existerande figuriner genom att lägga till egna element, som könsorgan eller hans kännetecknande organiska former med drag av trädstubbar, svampar, alger eller mossa. Denna kontrast mellan det kroppsliga och fysiska och de små anonyma figurinerna ger en indikation på var keramiken traditionsenligt befunnit sig, och dess möjliga vägar framåt. I Sundbergs experiment med glasering finns en avspänd avsaknad av respekt för materialets traditioner som just han, med sin gedigna historia på Orrefors, kan ägna sig åt med stor pondus.
Haidar Mahdis förhållande till keramiken är lika konsekvent som det är sorglöst. Hans figurativa verk – ofta traditionsenligt utförda – är svulstiga och ekivoka. De tränger sig in i betraktarens medvetande med sina hyperglansiga pastellfärger, guld och ornament. Dess påträngande natur ger betraktaren lika mycket av en fysisk som intellektuell upplevelse, men ytans glättighet döljer ibland något mörkare och mindre märkbart som långsamt smyger sig på.
Utställningen ”The Death of Ceramics” ger besökaren tillfälle att möta väletablerade konstnärer som Per B Sundberg och Klara Kristalova sida vid sida av yngre förmågor såsom Haidar Mahdi, Joakim Ojanen och Éva Mag. Det är en välkuraterad samling verk som ger en bild av vad keramiken som medium kan vara. Den nuddar vid dess traditioner utan att för den skull låta dem styra utställningens ansats. Den är introvert, men utan att vara navelskådande. En sann njutning att ta del av.
Johanna Theander
Foto: Stephen McKenzie, hangmenProjects, Ringvägen 86. Utställningen pågår 26 augusti – 1 oktober 2016
Utskriftsvänlig version
