Efter vårens grundliga genomgång – och viktiga uppmärksammande – av Gittan Jönssons konstnärskap visar nu Marabouparken en lekfull och mångbottnad utställning med textil konst. Urvalet av verk visar på en djup kunskap och medvetenhet om ämnets bredd, där såväl traditionella textila uttryck som mer konceptuella formspråk ingår. Utställningen är både historiskt tillbakablickande och öppen mot dagens verksamma konstnärer – utan att kännas osammanhängande. Eller rättare, den är spretig på ett lustfyllt och bejakande sätt. Även andra konstformer än det textila inkluderas, som exempelvis Richard Sollmans fascinerande exakta mönstermålningar av Viola Gråstens filtar. Och Maria Adlercreutz tecknade skissmaterial som på ett suggestivt sätt framkallar hennes välbekanta vävar över Vietnamkriget.
Konsthallens öppna rum utnyttjas till max genom en smart lösning; ett slags grovt rutmönstrat nät som delar in den underjordiska salen i ett öppet och genomsiktligt kryss. Konsten som hänger på nätet går att betrakta från två håll – och är ett verk i sig av Bella Rune som också varit medcurator till utställningen. Hennes “Avigsidan” skapar en befriande, avväpnande presentation. På nätet klättrar vävar av äldre konstnärer som Lennart Rodhe och Hannah Ryggen tillsammans med yngre, som Johanna Friedman och Josefin Gäfvert. Här ser vi textila verk som på ett självsäkert utvidgar både fotografi och grafik. Och tekniken hos trasmattor.
Ett lågexplosivt möte sker mellan verk av popkonstnären Clas Oldenburg och Elin Strand & The New Beauty Council. Hans stora slappt hängande såg i gult och blått flaggtyg och deras stickade grå badrum i nästan naturlig storlek; två verk som tar sig an folkhemstanken med en både sorgsen och skämtsam underskruv. Strands metod för också ett intressant samtal med Oldenburgs (i utställningen frånvarande) ”mjuka skulpturer” som fördjupar den angelägna historielektionen.
Och missa inte heller miniretrospektiven med Margareta Hallek som fått ett helt eget rum i utställningen. Hallek arbetade tidigt med interaktiva bilder där publiken fick arrangera om hennes prickiga slipsar och rosetter med tryckknappar. Samt spänna om de zickzackande resårbandsbilderna. Allt detta finns med här, även om dagens publik inte längre får röra dem. Ett bevis så gott som något på att de är konst.
Magnus Bons
Foto: Jean-Baptiste Béranger. Marabouparken, Löfströmsvägen 8, Sundbyberg. Utställningen pågår 21 september – 4 december 2016
Utskriftsvänlig version
