Innanför galleriets port vaktar lejonet som vi stockholmare möter överallt i staden – betongsuggan som ska förhindra olyckor och terrorhandlingar på gator och torg. Jag ser ofta barn och turister som klättrar och rider på lejonen men för oss andra är det ingen lek. Lejonets majestätiska och slutna uttryck har försiktigt förändrats av Susanna Marcus Jablonski med ett omskakande resultat. Lejonet gråter.
Att tårarnas mekanik redovisas – från vattentank till pump, förtar inget av den stilla dramatiken. Två keramiska hållare bär konstruktionerna och för fram transparensen. Det känns både respektfullt och uppfordrande. När jag släpps in i konstruktionen förtas symbolikens potentiella gråtmildhet och allvaret förstärks.
Konstnären har arbetat i nära dialog med Anders Årfelt, som formgav lejonet som tronar längs Drottninggatan. Ett bokstavligt hinder och en ständig påminnelse om terrordådet 2017.
Jablonski har flyttat in staden i utställningsrummen, med hjälp av lejonet förstås men även det lilla almfröet som samlas i virvlande drivor och fyller gatorna här, en gång per år. Dels som utställningens minsta skulptur, gjuten i brons, dels i en installation som låter fröna virvla på mekanisk väg med hjälp av en luftström. Till installationen hör även ett ljudverk i samarbete med Cara Tolmie och Julia Giertz. Det är inte utställningens bästa verk men den öppnar upp för den växelverkan mellan stad och kropp som manifesterar sig.
Keramiska skulpturer med mjukt knottriga ytor utgör utställningens fragmenterade skelett. Som objekt förvirrar deras lite seriefigurartade och stinna utseende, som genast förlorar sin ambivalenta svullnad när det blir tydligt att det rör sig om former som faktiskt härrör ur skelettet. Ryggkotor, bäcken och nackens övergång till skallens bas blir här till vackra och gåtfulla keramiska hållare och hyllor.
Ett slags (åter)funna objekt som flyttats ut ur den inre kroppen till det yttre rummet. Funktionen att bära köttet har monterats ned till föremål att placera saker på eller i – som en nackkudde som inte fungerat för sitt ändamål men här hittar sin (icke)funktion som skulptur. Något lätt triumfatoriskt och trotsigt uppstår när rundlar och kotor lyfts fram.
Mot väggen i det inre rummet hänger ett stort mörkblått glasverk likt en pampig portal, titeln Sacrum är namnet på korsbenet som återfinns i människokroppen på bäckenets baksida. Verket hade lika gärna kunnat hänga innanför porten i galleriet eftersom den uppmanar betraktaren att träda igenom gränsen mellan de yttre objekten och de inre.
Jag vill inte kalla det för en sammanblandning, snarare är det en utjämning som uppenbarar sig. Växelspelet är lätt att följa och det arkitektoniska begreppet ”sprawl” kommer för mig – upplevelsen ”sprawlar”. För när det inre flyttas ut ur sitt centrum står jag inför ett slags decentralisering där skillnaderna mellan utsida och insida nivelleras.
En keramisk tunga har blivit en liten hylla för en kollapsad glob av glänsande svart asfalt. Städer flyttar in i kroppar, både i form av förnimmelsen av hur almfrön knastrar under skor och i form av ett terrordåd. När våldet tycks röra sig obehindrat över världen, långt borta och inpå bara kroppen kan världen tyckas ha kollapsat på vår tunga. Vi finner inga ord.
Jablonskis objekt har lämnat sitt syfte att hålla en människa ordnad och upprätt. En trebent hållare kupar en boll som tappat luft, objektet ser ut som en liten person jag nästan minns och utjämningen svindlar, som det gör när objekt får liv.
Det är intressant att ett almfrö förknippas med stad och inte natur i den här utställningen. När funna objekt tas ur sitt sammanhang och ställs ut händer något med dem, det vet vi. Kontexten och rummet är avgörande. Våra skelett är den sista materia som försvinner när vi dör, men våra handlingars påverkan på klimatet och politiken kommer att leva mycket längre.
Kanske skapades Årfelts lejon när det fortfarande fanns en framtid. Än så länge finns världen i oss och vi finns i världen. Men Jablonskis lejon gråter.
Emma Warg
Saskia Neuman Gallery, Linnégatan 19, Stockholm. Pågår 9 november – 16 december 2023
