Strax före jul fick Sofia Hultén Moderna Museets Vänners skulpturpris 2011. Eftersom jag var en av medlemmarna i juryn så borde jag kanske sluta skriva här. Men låt gå, nu när detta är sagt så fortsätter jag ändå. För somliga kan nog Sofia Hulténs arbeten i skulpturens utvidgade fält tyckas aningen provocerande – var finns konsten någonstans? Men ser man hennes verk speglade i en europeisk tradition med rötterna i konceptkonsten och arte povera-rörelsen blir det hela mer begripligt.
Sofia Hultén har en genuin förkärlek för det ratade, det bortkastade, det exkluderade. Ibland verkar det som om hon har en paranormal relation till de schabbiga objekt hon tar med sig i i gallerirummet, antingen i fysiskt form eller som bilder. I ett av verken i hennes nya utställning försöker hon sig exempelvis på konststycket att förflytta en stor container med hjälp av tankekraft. Klarar hon det eller ej? Oavsett vad vi tror så blir vi stående, trollbundna av videon och innerst inne med hoppet om att hon faktiskt skall lyckas.
Till skillnad från många konceptualister nöjer sig emellertid inte Sofia Hultén med att visa redymades. Ett viktigt moment i hennes verk är tvärtom att hennes “readymades” utsatts för någon form av omvandlingsprocess – man kommer osökt att tänka på den kristna transsubstantiationsläran. I enlighet med denna logik kan ett antal fönster- och dörrgaller styckas upp för att sedan återuppstå i nya former som en skulptural installation. Det finns ett liv efter döden även för materiella ting, med andra ord. I ett annat fall ställer hon ut ett rådbråkat plankstycke. På en videofilm kan vi se hur åverkan uppstått, och som helhet blir verket en slags absurd kriminalteknisk dokumentation liknande de vi vant oss vid från TV:s CSI-serier. Över Sofia Hulténs brädbitar, järnbågar och tygstycken vilar det något djupt mänskligt. Och kanske ryms det ytterst något terapeutiskt i att spegla sig i en bortkastad planka.
Adress: Hudiksvallsgatan 8, Stockholm
Utställningen pågår under perioden 12/1 – 12/2
Anders Olofsson (text), Galerie Nordenhake (foto)
