En konstnär som använder sig av sig själv som alter ego i sitt konstnärskap riskerar att liksom skådespelaren personligen bli förknippad med den roll hon eller han spelar. Förväxlingen mellan gestaltning och verklig person blir knappast mindre av att Johanna Rytels lilla utställning på Skånes scen för live- och crossoverkonst fått namnet “She is me”. Så är identitet ett av nyckelorden in i hennes konst. Den senaste av de tre filmerna som presenteras är “Playgirl” och handlar om en ung tjej som är otrogen med sin pojkväns kompis. För att rättfärdiga hennes beteende inför sig själv, för att upprätthålla sin heder, ger pojkvännen sken av att det hela var hans egen idé. Filmen väcker tankar om hur olika sociala spelregler råder för kvinnor och män ifråga om sexuellt beteende, det ligger också nära till hands att koppla föreställningen om kvinnan som hora och madonna till verket. En liknande tvetydig inställning till mänskliga varelser som diskrimineras på biologiska grunder går att läsa in i “Att tänka tankar man inte vill tänka”(2005) där rasistiska uttalanden blandas med exotiska utsagor om den svarta mannen. Med tanke på de frågeställningar om rasism och genus som Johanna Rytel tar upp till diskussion skulle man kunna tro att hon är politiskt korrekt. Så är som bekant långt ifrån fallet. Genom att skildra kontroversiella frågor om kön, hudfärg, djuriskt och mänskligt med sin egen kropp som medium sätter hon en hel del på spel. För det krävs ett ganska stort mått av mod. (Adress: Bragegatan 15)
Skånes konstförening, Malmö: Johanna Rytel (9/5-30/5)
Lena Karlsson