Simon Rydéns svartvita fotografier i I’ll Be Your Mirror, som just nu kan ses på Galleri Cora Hillebrand, anknyter till en etablerad porträttradition. Lustigt nog skildrar inga av bilderna reella människor.
Titeln I’ll Be Your Mirror för snabbt tankarna till Velvet Undergrounds legendariska låt från 1967, där Nico med sin monotona och dova röst sjunger om kärlek, empati och människans behov av att uppmärksammas. Låten citeras även i Therése Ytters nyanserade och emotionella utställningstext, där hon likaså refererar till ett verk av Nan Goldin. Ytter skriver om skönheten med att bli sedd men också om den potentiella smärtan: vi omskapas i någon annans ögon och detta gör oss sårbara. Seendet är alltid förbundet med makt och liksom andra maktorgan kan det missbrukas och utnyttjas. Men att inte bli sedd alls är inte heller nyckeln till ett fullvärdigt liv: det vore må hända befriat från skarpt lidande men samtidigt väldigt ensamt och isolerat.
Rydéns analoga fotografier är såväl grafiskt abstrakta som föreställande och de klättrar över galleriet i ett asymmetriskt nät. Texturen och tekniken är varierad. Bilderna har bland annat framkallats på ömtåliga och sköra fotopapper med utgånget förfallodatum. Här syns även råa xerox-utskrifter i vilka Rydén har experimenterat och fått fram bilder som verkar gestalta ett mystiskt mikrokosmos. De ser ut som närgångna dokumentationer av krusiga vattendrag eller flimrande TV-skärmar. Samtliga verk är uppsatta direkt på väggen utan ramar.
Men mest anmärkningsvärda är ändå fotografierna som klart och tydligt skildrar okända objekt som har dolts bakom tyg. Vad som döljer sig där inunder får vi aldrig veta, men märkligt nog vill sinnet i flera fall frambesvärja ett ansikte eller en kropp bakom den svepande textilen. Tingen förmänskligas. Tyget förvandlas sålunda till ett godtyckligt självporträtt eller en spegelbild av våra egna förhoppningar och farhågor, något som ju titeln också påvisar. Textilmotiven har en del likheter med äldre konstverk, såsom Magrittes sensuella Les Amants och – i de fall filt förekommer – med Beuys säregna skulpturer och kostymer. Rydéns förmåga att fånga tidens brus och dess projektionsytor imponerar.
Associationerna fortsätter att flöda. Jag tänker bland annat på dödsmasker, Ku Klux Klan-huvor, tortyren i Abu Ghraib-fängelset samt David Lynchs filmatisering av Joseph Merricks tragiska öde i Elefantmannen (1980), där huvudpersonens knöliga ansikte stundtals göms bakom ett tygskynke. Rydéns konst rymmer dock inga egentliga spår av fysisk eller psykisk smärta, det är bara jag som tycker mig se det. Detta säger givetvis en del om mig men kanske också något om vad vi i allmänhet har kommit att förvänta oss av bilder som frekventerar vår samtid.
Sara Arvidsson
Foto: Simon Rydén, Galleri Cora Hillebrand, Fabriksgatan 48, Göteborg. Utställningen pågår 5 – 28 oktober 2018
Utskriftsvänlig version
