Salad Hilowles utställning ”Publikt” på Galleri 3 är lika generös mot såväl publiken och platsen som andra konstnärer. För det märks att själva platsen vid Sergels Torg och visionerna som fanns när Kulturhuset stod klart i början av 1970-talet betytt och betyder mycket för honom personligen.
Titeln har varken något fråge- eller utropstecken efter sig, men hela anslaget kretsar just kring vad det publika är idag och vad begreppet kan vara i framtiden.
När Hilowle flyttade till Stockholm från Gävle var Kulturhuset Stadsteatern en av de platser som han upptäckte och gärna hängde på – och där han kände sig välkommen. Inför utställningen har han även samtalat och samarbetat med arkitekten Per Ahrbom, som arbetade med Peter Celsing när huset byggdes. Idéerna om det öppna och demokratiska Kulturhuset resulterade bland annat i att utställningsrummet öppnades upp mot fasadens glasvägg. Och några av de typiska Celsing-fåtöljerna tillsammans med en liten bokhylla, bildar också en tillfällig hyllning till Läsesalongen som länge låg direkt innanför ingången från Plattan.
Ser man bara till antalet verk kan man få intrycket av att utställningen inte är speciellt omfattande. Men det skulle vara orättvist eftersom de fem verk – ett screentryck, två flerkanaliga videoverk samt två skulpturer – som nu står uppräknade i verkförteckningen alla rymmer så mycket mer än det som får plats i det enskilda verket. Dessutom tillför scenografin och själva utformningen av utställningsrummet så mycket att detta på ett påtagligt sätt aktiverar verken som visas.
Se bara på det fyrkanaliga videoverket ”Svart television”, som i en Öppna kanalen-estetik klipper ihop en mängd exempel på hur svart kultur diskuterats och presenterats i svensk media de senaste decennierna med klipp från youtube, tiktok och andra sociala medier. Att Hilowle i det magasinliknande videoverket även inkluderar inslag av andra konstnärer som har ett afrosvenskt perspektiv, känns lika mycket aktivistiskt som en generös gest. Speciellt när filmen även syns på en ljustavla som sitter ovanför ingången till Kulturhuset Stadsteatern och verk av konstnärer som Diana Agunbiade-Kolawole och Theresa Traore Dahlberg skymtar förbi för alla som passerar.
Här utanför syns även alla de varianter av affischer för ”Publikt” som inspirerats av hur utställningsaffischerna på Kulturhuset kunde se ut på 1970-talet. De visas även vid entrén till Galleri 3 och är precis som den lilla utställningsfoldern, med en text av Kim West, gratis att ta med sig hem. Detta står inte med i verkförteckningen men skulle absolut kunna göra det.
Samma sak med draperiet som under första utställningsperioden av ”Publikt” var fördraget, som en ridå framför den inre delen av rummet. Och även om man nu kallar den andra delen av utställningen för ”den andra akten” så handlar det mer om en utvidgning än något helt nytt. Vilket gör att den som inte såg första delen inte missat någonting.
Verket ”I väntan på något” består av tre loopade filmscener som också går att se när besökaren rör sig runt i Hilowles filmiskt säkra videoinstallation. Där förekommer ett brinnande jakttorn liknande det som tillsammans med ”Barkin”, ett uppförstorat somaliskt huvudstöd, står på en tillfälligt byggd scen. Det hade kunna bli en övertydlig symbol, men fungerar fint ihop med de två andra scenerna.
I den ena ser vi hur en kvinna i ett rofyllt rum omsorgsfullt flätar håret på en ung flicka och i den andra hur en grupp muslimska kvinnor tvättar sina händer och förbereder sig för att be i moskén vid Björns trädgård på Södermalm. Två intima och personliga scener som i Salad Hilowles inbjudande utställning får ta plats och bli publika mitt i Stockholms centrum.
Thomas Olsson
Kulturhuset Stadsteatern, Sergels torg. Utställningen pågår 19 november 2021 – 16 januari 2022
