Galleri Lili i Vasastan, (Stockholm) visar nya målningar av Ronnie Eck. Det är ingen tvekan om att Ecks förflutna spelar en stor roll för verken i utställningen. Målningarna är starka och tydliga i sin formellt råa ton. Att en konstnär gräver i sina mörka rum och exponerar dessa på ett uttrycksfullt vis är nästan som en självuppfyllande myt. Ronnie Eck har en intressant historia bakom sig och han lever fortfarande ett spännande liv, fastän inte längre lika självförbrännande. Allt detta kan komma att spelar in i vissa betraktares upplevelse. Utställningen kanske inte har hård stringens utan spretar i stil och uttryck men den som letar efter kvaliteter kommer också att hitta dem bland Ronnie Ecks målningar. Verkens stil pendlar litet och kan lätt beskrivas som brokiga där vissa har en typ av teckning som kan jämföras med Francesco Clementes. Den är både säker i linjen och på rätt sida om gränsen till det banala. Andra målningar drar åt en råare streetartstil, kopplat till seriemagasinsestetik.
Konstnärsduon Joanne Tatham & Tom O’Sullivan blev kända genom det projekt de kallar HK. De arbetar i en särpräglat konceptuell inriktning. 2001 ställde de ut orden: ”Heroine Kills” som en skulptural installation på Tramway, Glasgows viktigaste konstscen. Bokstäverna var kolossala 6 meter höga. Tatham & O’Sullivans projekt behandlar å ena sidan, konst för ”det allmännas goda” å andra sidan är det konceptuell konst producerad för den internationella konstscenen. Tatham och O’Sullivan har knappast varit heroinister. Skulle orden betytt mer, eller möjligen mindre om de hade varit det? Kanske det senare ändå, i Tatham och O’Sullivans fall. Påståendet ”Heroine Kills” är som budskap ganska platt och tomt, samtidigt som det bara inte går att vara tydligare. Glasgow har dessvärre epitetet UK:s smackhuvudstad, det vill säga den stad i Storbritannien som har flest heroinmissbrukare. 100 meter från de två viktigaste samtida gallerierna i staden, ligger Wayside Club, Heroinist shelter. Ändå är institutionerna knappast ens varse om varandras existens. Spelar det någon roll? Nej, såklart inte, konst som det allmännas godas redskap behöver inte kanyler och dubbelvikta skedar på tröskeln för att vinna trovärdighet. Joanne Tatham & Tom O’Sullivan tog sitt verk vidare till Venedigbiennalen som ett ”bling”-smycke med samma text, “Heroin Kills”, i 24 karats guld. Detta lät de ”viktiga” personer kläda sig i under minglet kring öppningen 2003. Heroin var inte en partydrog då, men att den blivit alltmer populär bland Hollywoodskådepelare framkom i och med Philip Seymour Hoffmans tragiska död. Behövs det mer konst med vilja att förändra samhället till det bättre? Absolut. Vill vi höra Ecks historia och hur han stödjer nyanlända flyktingbarn och tidigare drogmissbrukare. Säkerligen, förbehållet det att bättre konst arbetar på flera nivåer samtidigt och därigenom når fler och faktiskt kan göra en skillnad.
Adress: Idungatan 6, Stockholm
Utställningen pågår under perioden 7/2 – 1/3
Jakob Anckarsvärd (text), Galleri Lili (foto)
