Som geologistudent vid Köpenhamns universitet blev Per Kirkeby intresserad av Grönland. Och 1958, vid blott tjugo års ålder, åkte han på sin första expedition till området. Därefter har han återvänt till sitt ”hemmelige lager” flera gånger, senast förra året, och platsen har varit ett återkommande intresse i såväl hans liv som konstnärskap. Att Ordrupgaard norr om Köpenhamn nu visar en utställning med utgångspunkt i denna relation är därför inte så svårt att förstå. Däremot kan fråga sig vem den egentligen är till för?
”Per Kirkeby og Grønland. Det hemmelige reservoir” är en otroligt rik utställning. Här finns arbeten i olika medium, tekniker, stilar och från olika perioder av Kirkebys karriär. Några stora oljemålningar, så klart. Ett par bronsskulpturer. Många etsningar och akvareller, vilket har en förklaring: under en expedition bär man gärna inte på stora dukar, men vattenfärg och ritblock är inte så tungt. Blyertsteckningar, skissböcker och fotografier från expeditionerna visas också. Samt filmer, kommentarer från konstnären och loggböcker från de senaste åren. Det är på sätt och vis ett retrospektiv, men med särskild blick på det grönländska spåret, ett livslångt intresse för en plats och dess natur. Men exakt vad det grönländska utgörs av i Kirkebys konst är däremot svårt att se, vilket också diskuteras i katalogen. Kanske handlar det mest om grundformerna, motiven, bergen, det karga landskapet, som överförs till en universell kontext genom olika variationer; i några teckningar framstår bergen till och med som arkitektoniska volymer.
Rikedomen är dock inte bara positiv, för ibland blir det helt enkelt för mycket. Alla akvareller, kollage eller etsningar har inte så hög konstnärlig kvalitet. Visst är det roligt att se sådant som sällan visas, men till slut försvinner även denna spänning. Allt tas bara om. Det är inte tillräckligt relevant. Och nog hade man kunnat rensa bort en hel del och ändå nått samma resultat, om inte bättre.
Presentationen ger å andra sidan en fin bild av mångsidigheten i Kirkebys konstnärskap. Från hans popkonstinspirerade verk från sent 60-tal till intresset för minimalism, romantik och symbolism. Stora oljemålningar eller tegelstenskulpturer förknippas han kanske främst med, men det som verkligen är så fascinerande med Kirkeby är att han själv aldrig har funnit sitt läge; istället rör han sig fram och tillbaka, målar, skriver, filmar, nöjer sig inte med ett färdigt format, ett språk, en stil. Nyfikenheten är en ständig drivkraft, framåt, vidare, djupare. Han är aldrig mätt.
Akvareller. Skisser. Teckningar. Kollage. Allt återges i serier, som en dagbok, för att fånga Kirkebys långvariga intresse för Grönland. Och det är just detta som är problematiskt, för ibland känns det som att utställningen riktas mer till Per Kirkeby än betraktaren. Relationen är naturligtvis intressant att utforska, men snarare som en del av ett större sammanhang – och inte som ett sammanhang i sig själv.
Adress: Vilvordevej 110, Charlottenlund
Utställningen pågår under perioden 24/2-2/9
Mikael Andersson (text), Ordrupgaard/Anders Sune Berg (foto)
