Konsten
  • Recensioner
  • Frågeformuläret
  • Konstkommentarer
  • Tips
  • Om oss
  • Annonsera
  • Kontakta oss
  • Skribenter
  • Integritetspolicy
Konsten.net på Instagram
magnusbons
Konsten.net uppdaterad med Eva Asps tips av Carl Johan Erikson & Björn Larssons utställning Attraktionskampajnen på Tegen 2.
CM Lundberg, Konstakademien @cm_lundberg @konstakademien #konstennet
Christina Thomas Dahlberg, Konstakademien @christinathomasdahlberg @konstakademien #konstennet
Jarl Ingvarsson, Konstakademien #jarlingvarsson @konstakademien #konstennet
Ulf Lundin, Galleri Magnus Karlsson @flulundin @gallerimagnuskarlsson #konstennet
Jockum Nordström, Liljevalchs+ #jockumnordström @liljevalchs #konstennet
Följ
Konsten.net stöds av
  • Om oss
  • Annonsera
  • Skribenter
  • Kontakt
  • Integritetspolicy
Facebook
Instagram
RSS
Konsten Konsten
Konsten
  • Recensioner
  • Tips
  • Konstkommentarer
  • Frågeformuläret

  • Recensioner

Party för Öyvind på Sven-Harrys

  • Andreas Gedin
  • 12 oktober 2021
  • 438 views
Öyvind Fahlström stora målning Dr Livingstone, I presume, 1960-61, (uppe tv). Installationsbild, Sven-Harrys konstmuseum. Foto: Mattias Lindbäck.

Detta är egentligen inte en utställning utan en entusiastisk och disträ encyklopedi och manifestation som utgår från Öyvind Fahlströms konstnärliga arbete och de sammanhang han verkade i. Partyt ägde rum 1967 för att fira Fahlströms första soloutställning på Sidney Janis Gallery i New York, och även hans födelsedag. Det kom bra många fler gäster än de som var bjudna och något liknande gäller konstpartyt på Sven-Harrys konstmuseum. Fahlströms verk dominerar förstås men här finns verk av en mängd konstnärer. Det är alltså knappast fråga om en mästerverksutställning eller ett försök att skriva Fahlströms hela historia utan de flesta av hans verk är mindre och många är multiplar. En anledning är förmodligen det välkända faktum att det är svårt att få låna verk av The Öyvind Fahlström Foundation, så den stora retrospektiven har låtit vänta och låter vänta på sig.

Öyvind Fahlström, Pentagon puzzle, 1970. Tillhör Sven-Harrys konstmuseum. Foto: Per Myrehed

Sven-Harrys relativt små lokaler fungerar bra för att skapa partystämning. Här trängs artefakter som affischer, böcker och manuskript avspänt med konstverken. Jag vill påstå att inspirationen till detta i viss mån kommer från Pontus Hulténs stora utställningar om modernismen på Centre Pompidou i början av åttiotalet då sådana föremål ovanligt nog fick vara med och skriva konsthistorien. Hultén och Fahlström tillhörde också samma lilla grupp i Stockholm i början av sextiotalet som kom att dominera Moderna museets verksamhet.

En annan central figur, som återkommer i flera versioner på Sven-Harrys är den kreative ingenjören och konstmekanikern Billy Klüver. Denne svenskamerikan var nog den viktigaste länken mellan New York och Stockholm som både Hultén och Fahlström hade glädje av. Han arbetade också i motsatt riktning och var till god hjälp för att få de unga intressanta New York-konstnärerna till Moderna.

Barbro Schultz Lundestam och Gunnar Lundestam står bakom den lustfyllda festen och har varit noga med att påpeka att detta inte är ett akademiskt projekt. Alla är välkomna. Det kan man förstå. Blaskigt, ljummet vin i plastglas i dystra seminarierum är inte kul. Här staplas i stället osorterat verk av vänner och samtida kollegor till Fahlström, av konstnärer som inspirerats av honom och av konstnärer som i största allmänhet kan tänkas förhöja partystämningen.

Öyvind Fahlström, The Cold War, 1965. Lån från Centre Pompidou, Paris. Foto: Mattias Lindbäck

På grund av utställningens icke-hierarkiska och inkluderande karaktär är det inte meningsfullt att lyfta fram enskildheter, med ett undantag, utställningens altartavla The Cold War, Phase 8 (1965), som Centre Pompidou har lånat ut. Det kan tjäna som ett exempel på Fahlströms estetiska metod som också detta party lånar av. På två stora vitmålade separerade metallskivor är ett antal föremål med magneter fästa och de kan flyttas runt av publiken (kunde flyttas runt, nu är de fastlimmade, vilket hämmar partyt). Det är det levande collaget, spelet, omformuleringen och relationerna mellan de olika delarna som står i centrum för Fahlström. Panta rei. Han låter denna allvarliga lek spegla politiken som ett evigt spel av dunkla kapitalistiska makter.

Men man skulle också kunna förstå Fahlströms speltavlor som en utvecklad variant av Marcel Duchamps stora glas, som var ett mycket viktigt verk i Stockholm vid tiden för Fahlströms konstnärsblivande. Ingen av dem var knappast opåverkad av den språkfilosofi som präglade 1900-talet. Öyvind Fahlströms absurda, bitvis konkret musikaliska diktning går i samma riktning. Med risk för att vara festens tråkmåns tycker jag detta vore värt en mässa, oavsett i vilket kapell.

Andreas Gedin

Sven-Harrys konstmuseum, Eastmansvägen 10. Utställningen pågår 9 september – 23 januari 2022

Print Friendly, PDF & EmailUtskriftsvänlig version
Dela med Facebook 0
Tweeta med Twitter 0
Dela med e-post 0
Andreas Gedin

Andreas Gedin är konstnär, curator och skribent. Bosatt i Stockholm.

Prenumerera

Prenumerera på nya artiklar från Konsten.net!

Du kan också vara intresserad av...
Läs mer
  • Recensioner

Tove Kjellmark på Färgfabriken

  • Anders Olofsson
  • 02 februari 2023
Läs mer
  • Recensioner

André Nordström på Cecilia Hillström Gallery

  • Sebastian Johans
  • 26 januari 2023
Läs mer
  • Recensioner

Jerónimo Rüedi på Nordenhake och Karl Dunér på Duerr

  • Emma Warg
  • 23 januari 2023

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

KONSTEN.NET
  • Recensioner
  • Tips
  • Konstkommentarer
  • Frågeformuläret
Nättidskrift om samtidskonst

Ange dina sökord och tryck på Enter.