Recensioner

”Det som är botten i dig är botten också i andra”, skriver Gunnar Ekelöf i diktsamlingen Färjesång från 1941. Detsamma skulle kunna gälla som devis för Hanna Ljunghs utställning ”Den tunna ytan” på Marabouparken. Utställningen, som är konstnärens hittills största, tar sig an Marabouparkens inte helt enkla utställningsrum på ett klokt sätt. Lokalen ropar tyst på total överblick, något som…

Tack och lov för det bärnstensfärgade skymningsljuset som flödar hos Nan Goldin. Utan det hade utställningen med hennes bildspel på Moderna stundtals varit outhärdlig. Det känslomässiga trycket som skapas inne i museets sex nedsläckta visningsrum kan upplevas som dödsbringande – eller drabbande som livet. Goldin rör sig på gränsen mellan de två ytterligheterna. Färgfotografiernas stämningsmättade ljus uppfyller mig, ger lindring…

En kärleksförklaring till stadens konstliv. Så skulle Malmö konsthalls höstsatsning kunna beskrivas. Utställningen ”I staden växer ett fält” samlar femtio konstnärer som är verksamma i och kring Malmö. Här trängs egensinniga 40-talister med formsäkra 60-talister och nyss utexaminerade 90-talister. Men glöm alla tankar på en prestigefylld mönstring av stans tyngsta konstnärskap. Vimlet av konstverk och publik påminner mer om en…

Alla var där! När jag tittar igenom mingelbilderna från Konstakademiens öppning av utställningen ”När postmodernismen kom till stan” är det som att ta del av ett avsnitt av TV-programmet ”Den stora klassfesten”. Gamla vänner (och sporadiska ovänner) från det förflutna träder fram i nuet, och utbyter lite lågmält erfarenheter från de gångna 40 åren. Precis som jag själv lite gråhårigare,…

Katrine Helmersson är särskilt bekant för några enskilda skulpturer som fått ikonstatus men också för stort upplagda installationer. Hennes konst utstrålar en syntes av kroppslighet, eros och kosmologi, ofta med impulser från Indien och Mali. Så också i hennes utställning på Björkholmen Gallery med titeln ”Celestial Bodies”, där rummen arrangerats som ett slags fria musikaliska variationer, improvisationer snarare än symfonier.…

The center cannot hold, Yeats berömda rad kommer för mig när jag ser mig omkring i Wetterlings tudelade rum. Liva Isakson Lundin visar här sina verk i oljekrita tillsammans med platsspecifika skulpturer i rostfritt stål. De så skilda uttryckssätten verkar härröra ur samma undersökning och skulpturernas rörelse i rummet avbryter teckningarnas upprepningar. Det rör sig om linjers möten och överlappningar.…

Sara Hildéns konstmuseum, ett relativt litet, men respektabelt museum i industristaden Tammerfors överraskar genom att ställa britten Thomas Houseago. Det är inte bara första gången han visas i Norden, Houseago har också valt att bjuda in två av sina närmaste vänner: skådespelaren Brad Pitt och musikern Nick Cave och låter dem debutera i utställningen ”I am not I. I am…

I de jämtländska fjällandskapen är det så tydligt att det inte går att nå fram till horisonten. Den flyttar sig i takt med den som rör sig. Fjället pågår under fötterna eller skidorna och samtidigt på avstånd. Blicken vandrar mellan lavar, fjälltoppar och himmel och delar av året binds allt samman av snö. Karin Wikström målar förvisso skidande figurer och…

”Jag sträcker ut tungan.” I videon Modersmålsmord tillagar Meira Ahmemulic tunga på sin moders vis. Den sträcks ut, flås, kryddas, kokas, skivas. Och hon kan sedan i sin tur servera sin son sin moders mål. Det flådda lammtungan som ser ack så mänsklig ut blir till en brutal metafor för ett dubbelt omöjligt språk, den inlärda svenskan och en serbokroatiska…

När jag träder in i utställningens första sal blir jag snart överväldigad. Inte bara av de oerhört välfungerande installationerna med hopsydda nattlinnen och blusar. De svävar i rummet som spöken med en påtaglig närvaro, där de hänger i tjocka lårben istället för galgar. Utan också vid insikten av hur tongivande just detta konstnärskap, jämte namn som exempelvis Eva Hesse, har…