Recensioner

Kanske kan man kalla Documenta 15 för en världsutställning? Fast av det alternativa slaget i så fall. Jag tänker på den sortens expon där varje deltagande land ställer samman en representativ och framåtblickande presentation om arkitektur eller konst, om hantverk, industri och näringsliv. Och där varje lands särart ska vara tydlig, eftersom man vill utmärka sig från mängden. Det ligger…

Världen har rämnat och jorden bränts till aska. En gång blommade solrosor på ruinerna av tidigare civilisationer. En gång växte där palmer. Även detta spirande liv har nu torkat ihop till fnöske. Världsalltet vrider sig kring sin egen undergång, tills endast förödelse återstår. Detta är utgångspunkten för Anselm Kiefers fascinerande konstnärskap. Och detta är vad besökaren möts av på Artipelag…

Under de många år som nutida kvinnliga konstnärer har bjudits in att visa sina verk i Carl Eldhs Ateljémuseum och låta dem samspela med Eldhs skulpturer, har platsen förändrats. När jag närmar mig huset och kliver in genom porten träder en rad starka konstupplevelser fram ur minnet. Ateljémuseet har kommit att associeras med samtida konstnärer som Maria Miesenberger, Bianca Maria…

Det indonesiska konstnärskollektivet Ruangrupa har gjort ett smart retoriskt ideologiskt drag. De har bjudits in för att curatera documenta 15, men vänt på steken och menar att det är Ruangroupa som har bjudit in documenta 15, inte tvärtom. Det är en gest som i sammanfattning innebär att de inte böjer sig för makten – för västerlandets konstelit och kanon. Ytterligare…

Om den gamla surrealismen har rört på sig under senare år har det ofta handlat om återupptäckten av förbisedda kvinnliga konstnärskap, som Dorothea Tanning eller Dora Maar. Att den belgiske målaren René Magritte (1898-1967) nu landat i Nordiska akvarellmuseet som sommarens stora satsning är därför överraskande, också för att vattenlösliga pigment och verk på papper inte är något han brukar…

Halvvägs över plattan på väg mot Kulturhuset tvärstannar jag. Genomkorsad av två minnen. I nuet ser jag framför mig utställningsinformation över ingången. Men i mitt inre blixtrar årtalen 1972 och 1993. Här, på Plattan, cirkulerade vi, ett fåtal unga kvinnor, för 50 år sedan med sandwichplakat. Grupp 8 firade för första gången Internationella Kvinnodagen. Drygt 20 år senare hölls en…

Porslin går sönder, vet jag av erfarenhet, men trots det upplever jag Klara Kristalovas porslinsskulpturer som okrossbara. Som om den ymnigt flödande glaseringen ger hennes verk ett genomskinligt pansar. En glaskropp har lossnat från sin plats i mitt öga och följer, likt en bananfluga, min blick som irrar mellan verken. Det är inte farligt, det är sånt som händer. Flera…

I fotografiet av en till synes vanlig uteplats ser vi en gungstol. Just nu är det ingen som sitter där och gungar men bakom stolen ligger några vedklabbar staplade och på den vita tegelväggen hänger en bild av ett lejon. Tydliga spår av mänskligt liv, även om ingen syns på bilden. I ett annat fotografi står en mindre hammock i…

I Per Wizéns utställning på Moderna museet i Malmö krockar intrycken i verk inspirerade av Disneys Alice i underlandet och Peter Pan. Wizén anspelar på dessa berättelser men skapar likväl något helt eget, något som klingar av barndomens oskuldsfullhet, men som samtidigt döljer något mörkt och hotande precis under ytan. Utställningen består av tre stora verk och några mindre illustrationer…

”Somewhere over the rainbow” möter mig när jag kliver in genom Konstakademiens glasdörrar. Ljudet kommer från TM:s utplacerade valbås, ”Det brinner”, och tillsammans med Malin Norbergs magiskt snidade trädörr och Sara Ekholm Erikssons metamorfosiska sten vid ingången, tycks jag träda in genom ett slags drömportal. In till ”Vargtimmen”, som är titeln för Kungliga Konsthögskolans Masterutställning. En mytisk och rituell plats…