Med jämna mellanrum är det alltid någon sistaårselev på Kungl. Konsthögskolan som ger sig i kast med att utforska modernismens relation till totalitära ideologier. Jon Holm målar sig in i en värld där Leni Riefenstahl är gudmor, och himlen blå med ulliga moln som avtecknar sig ovanför muskulösa idrottsmäns stålhårda kroppar. Tidigare har exempelvis Magnus Wallin i animationens form mediterat över 30-talets kroppskultur och Berlinolympiaden. Senare i år är den kinesiska polisstaten värd för de olympiska spelen, vilket med önskvärd tydlighet visar på idrottsrörelsens dubbemoral. Jon Holms måleri är knappast särskilt originellt, med sina starka vibrationer av en tidig Gerhard Richter. Men han gör precis vad man skall när man går sista året på den högre konstutbildningen: han prövar sig fram utan krav på behård konsekvens. Emellanåt hettar det också till lite mer än vanligt, som när bilden av naziofficerare plötsligt befinner sig på väggen mitt emot en sval interiör hämtad ur en inredningstidning från 60-tal eller tidigt 70-tal. Nog visste vi väl att det var en hund begraven på designfascisternas bakgård. (Adress: Brahegatan 3)
Odea Gallery, Stockholm: Jon Holm (8/2-26/2)
Anders Olofsson
Prenumerera
Prenumerera på nya artiklar från Konsten.net!
