Lisson Gallery, ”Artist. Work. Lisson.” (Lisson Gallery) Form: Irma Boom
Legendariska London-galleriet Lisson firade visserligen 50 år redan 2017 men det är först nyligen som deras läckra jubileumspublikation blivit tillgänglig i distribution. Den väger över 2 kilo trots att de närmare 1200 sidorna tryckts på ett flortunt papper, där bild och text på ena sidan blöder igenom på nästa. Omslaget är ett specialgjort verk av Daniel Buren, med röda avskurna ränder – tryckt på genomskinlig plast. Ett material som formgivaren Irma Boom tycks gilla. För i Modernas katalog till Olafur Eliassons utställning ”Verklighetsmaskiner” använder hon plast i olika färger, både med tryck och utan.
”Artist. Work. Lisson.” är en veritabel uppslagsbok över samtida konst. Inte bara för att boken är alfabetiskt indelad, utan också för att galleriet ställt ut så många framstående konstnärer. Från Marina Abramović och Carmen Herrera till Anish Kapoor och Lawrence Weiner, med många mindre kända namn däremellan. Varje utställning galleriet någonsin haft får ett uppslag med installationsbilder och annat arkivmaterial. Texterna som presenterar konstnärerna är inte sällan tagna från recensioner, vilket återskapar reella möten mellan verk och betraktare.
Insprängda i den alfabetiska ordningen finns kortare reflektioner från galleriets grundare Nicholas Logsdail. Under ”artists”, ”beginnings”, ”relationships” och ”trust” får vi inblickar i galleristens sätt att tänka, men denna läckert fullspäckade bok tillhör – helt rättvist – konstnärerna.
Magnus Bons
Thomas Demand, ”The Complete Papers” (MACK) Form: Naomi Misuzaki
”The Complete Papers” är precis det som titeln anger. Och samtidigt en ordvits. Boken innehåller alla verk den tyske konstnären Thomas Demand någonsin gjort under sin tjugofemåriga internationella karriär – den är en total genomgång, en catalogue raisonné. Ordleken kommer sig av att Demand gör sin konst av papper. Av färgat papper och kartong klipper och klistrar han minutiösa och skalenliga miljöer som på ett kusligt sätt speglar vår omgivande värld.
Kontor, hissar, trappor, inredning, övervakningskameror från vår officiella tillvaro. Allt som vi är omgivna av varje dag utan att lägga märke till det. Också blommor, löv och skuggor tillverkar han med saxen, bara för att förstöra hela klabbet när han är klar med dokumentationen. För det är fotografier hans konst består av. Stora färgfoton. Öververkliga bilder, där inget av det man ser i dem längre finns. Jag tror att den enda bevarade ”scenografin” är en enorm grotta som visas permanent på Fondazione Prada i Milano.
Demands fotografier är ett slags modeller av minnen – eller rekonstruktioner av andra foton. Ofta ligger nyhetsbilder från olika politiska händelser som grund för verken. Rum där något avgörande utspelat sig, men som nu ligger spöklikt öde. Demands verk är tablåer över vår samtids historia.
”The Complete Papers” innehåller, förutom en oklanderlig presentation av verken, en lång intervju med Demand och läsvärda texter av olika författare och kritiker från alla de 25 år som han varit verksam. Fotohistorikern Teju Cole skriver till exempel vackert om de suggestiva efterbilder som Demands verk framkallar hos betraktaren. Efterbilder som samtidigt bär på insikten om att allt vi ser i fotografierna är borta för alltid. Bara bilden finns kvar.
Magnus Bons
Roland Persson, ”Public Private” (Tarshish Förlag) Form: Olof Werngren
Här kommer ännu en bjässe till bok – av ännu en monomaterialist. Roland Persson jobbar nästan uteslutande i silikon och med naturtrogna avgjutningar av allt från svampar till elefanter. Hans verk känns omedelbart igen, inte bara för deras illusoriska exakthet, utan lika mycket för stämningen som de förvillande verkliga objekten utstrålar. Liksom pudrade med florsocker är Perssons föremål på väg mot upplösning, men har samtidigt en märklig konkretion.
Boken inleds med ett par avhuggna armar som ligger på ett sängöverkast. Det är Persons egna. Växtmönstret i armarnas tatueringar pratar med överkastets, och med tapeten på väggen. Hos Persson hör drömmen ihop med sinnevärlden, natur med kultur – och livet med döden. Armarna ingår i bokens ”privata” avdelning som presenterar ett överväldigande stort antal av hans konstverk från de senaste 30 åren. I det andra delen finns Perssons publika gestaltningar, gjorda för sjukhus och torg, förskolor och parker. Tematiken är densamma, även om materialet här ofta är brons. Dokumentationen från hans workshops med skolbarn är rörande, och sker på deras villkor. Inte sällan inkluderas också med barnens egna bilder och föremål i det färdiga verket.
Möjligen är boken alltför omfattande, eller Perssons konstverk för lika varandra? Det handlar inte direkt om utveckling i hans fall, men egentligen inte heller om upprepning. Snarare om att göra, mer och fler verk, om att sprida bildidéerna, och om att låta andra se. På så sätt ger ”Public Private” många tillfällen till fördjupande bläddring. Jag gillar särskilt Roland Perssons egna korta noter till sina verk. Hans röst blir ett fint komplement.
Magnus Bons
Utskriftsvänlig version
