Heterogent är ordet som slår en när man kollar på utställningen. Så gott som varje objekt här är i sig sammansatt av delar av olika ursprung, och hela installationen spretar åt alla möjliga håll. Ett huvud med en manslem i munnen strax intill en glasburk med råa hamburgare i någon vätska, påminnande om Damien Hirsts skivade djur. Likafullt är det hela sammanhållet, och öppet. Jag kommer att tänka på Rauschenbergs bilder. Också de har ett sådant där fullständigt gästvänligt rum som låter vitt skilda saker konfliktlöst ske bredvid varandra. Sin vidöppna struktur har utställningen nog fått från sitt ämne: ”standardmodellen”. Åtminstone inom partikelfysiken vill standardmodellen vara en uttömmande teori om alla grundläggande interaktioner mellan partiklar. Men som tanke sväller teorin ut och är här behandlad mer som en förklaring av allting. Det är kanske inte konstnärernas ”fel” – de hämtar all information på Wikipedia. Så fort en av dem hittar en spännande länk, skickas den till den andre. På varsitt håll måste sedan konstnärerna göra verk utifrån ett fåtal länkar som den andre har skickat. Därav det heterogena såväl på objektsnivå som i hela installationen: länkarna lämnar snart standard modellen för att hänvisa till antiamerikanism eller Stockholm eller vad som helst. Arbetsmetoden är alltså en förnyelse av surrealismens cadavre exquis, men tillämpas inte för att få fram det omedvetna, utan för att behandla Internet som ett slags informationsteknologins omedvetna. Den information som fås fram har naturligtvis ingen som helst enhet (kanske inte ens i standardmodellen), utan enhetliggörs eller syntetiseras enbart i ett verk framställt av en konstnär som själv inte har valt sitt ämne. Konstnären som synthesizer i slutänden alltså, och som urvalsmekanism i början. Här har de två funktionerna gjorts fristående av metoden och sammanförda av själva samarbetet, som just därför blir så mycket mer mysteriöst. Dess resultat: att dessa skärvor av information och former utstrålar en hel värld, skrämmande sammanhängande. (Adress: Tulegatan 19)
Nordin Gallery, Stockholm: Karl Tuikkanen och David Brazier (1/10-25/10)
Lars-Erik Hjertström Lappalainen