Det finns numera inte en enda subkultur som inte förr eller senare träder in i finkulturens vardagsrum. Rocken, punken, rapen – alla har de efter en tid lämnat sitt ursprungliga (och givetvis ganska trygga) sammanhang och ställts inför utmaningen att kommunicera med en bredare publik. Sedan en kort tid tillbaka genomgår gothen samma process, med början i musik, mode och film. Men när turen kommer till konsten händer det som alltid oväntade saker. Jonas Liveröds konstnärskap centreras för tillfället kring en pågående serie utställningar under titeln ”Permanent Daylight”, en ironi eftersom det knappast är ljuset hans konst hyllar. Liveröds bildvärld ligger ganska nära den som vissa konstnärer nyligen visade upp i samlingsutställningen ”Whispers of Immortality” hos Natalia Goldin Gallery, en mörk och estetiskt medveten romantik som samtidigt gläntar på dörren till själslivets mindre behagliga sidor. I Liveröds fall adderas ett näst intill maniskt hantverk, där han med tuschteckningen som medium utforskar varje skrymsle av tillvarons skuggsidor. Det sägs att Svenska Kyrkan visat ett visst intresse för Liveröds bilder. Inte att undra på – kampen mellan ljus och mörker, gott och ont, är dess starkaste varumärken. Och ur detta perspektiv framträder Jonas Liveröd som en modern Gustave Doré, med ett sensuellt förhållande till apokalypsen i gråskala. (Adress: Tulegatan 19)
Nordin Gallery, Stockholm: Jonas Liveröd (11/12-21/12)
Anders Olofsson