“Förskjuten af verlden, förskjuten av Gud”. Så skriver Stagnelius i sin mest berömda dikt “Till förruttnelsen”. Och så kan också Nathalie Djurbergs makabra leranimationsvärld karaktäriseras: Människor, djur eller monster? Lek eller allvar? Fantasi eller samhällskritik? Sorg eller glädje? Hennes konst kretsar alltid kring möten, motsättningar eller föreningar som inte hör hemma någonstans. Genom denna osäkerhet skapar hon en spänning som på ett suggestivt och förvillande sätt griper tag i betraktaren. Det gäller också för Djurbergs senaste separatutställning “Snakes Knows it’s Yoga” som visas på Gl. Strand i Köpenhamn under hösten.
Djurberg har framför allt blivit känd för sina filmers brutala innehåll: sex, våld och blod. Men också förnedring, förödelse och förtryck. Här visas bland annat “Snakes Knows it’s Yoga”, om det hypnotiska mötet mellan en yogi och en orm som slutar något motsägelsefullt när mannen dör med ett belåtet leende, och “Greed”, där en undergiven kvinna ställs inför tre känslokalla präster. Ett mindre rum upplåts dessutom åt några äldre verk som “Tiger Licking Girl’s Butt”, hennes stora genombrott för några år sedan. Den som har sett hennes leranimationer tidigare blir inte särskilt överraskad: den imponerande tekniken finns kvar, tematiken likaså och Hans Bergs musik är som vanligt verkningsfull. Denna gång får dock Berg mer uppmärksamhet, såväl på utställningen som i katalogen. Och det är välförtjänt: utan stämningen som musiken bygger upp skulle filmerna bli ganska meningslösa.
“Snakes Knows it’s Yoga” kretsar dock inte bara kring filmerna, utan istället är det de dryga 40 skulpturerna som imponerar mest. På träsocklar, i vitriner av plexiglas, några med lysande neonrör runtom, står de: förvridna människogestalter, präster med vildvuxet hår, djur från fablernas eller sagornas värld, figurer som ser ut att vara lånade från Tolkiens “Sagan om ringen”, kvinnor spetsade av järnrör. Här finns blod, grumliga vätskor, jord, maskar och missbildade grenar och växter. Ingenting utelämnas. Det är naket. Ocensurerat.
Det är lidelse och lidande på samma gång. Koncentration. Kroppar med spikar över hela kroppen. Socklarna med skulpturerna på omgivs av en sakral stämning; även om materialet, leran, påminner om leken, barndomen, går det inte att blunda för livets och människans skörhet, utsattheten som inte går att undkomma. Den bara finns där. Mycket tack vare Djurbergs skickliga, känsliga och tidskrävande materialbearbetning. Och en utmärkt curatering.
Utställningen i Gl. Strands vackra lokaler handlar inte i första hand om något enskilt verk, utan snarare om hur allt hänger ihop: filmerna, musiken och skulpturerna. Tillsammans bildar de en enhet som inte tidigare har funnits hos Nathalie Djurberg. Och känslan av att gå omkring i denna värld hänger kvar länge. Både visuellt och kroppsligt.
Adress: Gl. Strand, Köpenhamn
Utställningen pågår under perioden 3/9 – 13/11
Mikael Andersson (text), Kunstforeningen Gl. Strand (foto)
