Sonja Nilssons konstnärskap uppehåller sig till stor del vid perceptionen, som på en och samma gång är instrumentet genom vilket vi skaffar oss kunskap om världen och låter oss förledas av magiker och illusionister. I sin förra utställning på Natalia Goldin Gallery visade Nilsson ett trapphus, där hela känslan av höjd framkallades med hjälp av speglar. Denna gång är det andra slags bilder som står i centrum. Nilsson har byggt ett smått klaustrofobiskt rum, klätt i blodröda sammetsdraperier. Via ett sinnrikt system med roterande lampor projiceras bilder av liemannen i rummet, men bara för den som är villig att låta blicken svepa utefter väggarna. Illusionen är verklig för den som vågar ge sig hän. I mitten av rummet står ett bord med ett schackbräde, en arketypisk symbol för spelet om det egna människolivet, men också för möjligheten att när allt ser som mörkast ut plötsligt göra genidraget som kastar situationen överända och gör den svagaste pjäsen till den starkaste. Trots associationerna till mörkmän som David Lynch och Ingmar Bergman är Sonja Nilssons installation inte en plats vigd åt hopplöshet och depression. Den visar oss snarare på möjligheterna som alltid vilar inom oss att bryta igenom de barriärer kulturen och samhället satt upp, och på andra sidan nå en oanad frihet. (Adress: Hudiksvallsgatan 8)
Natalia Goldin Gallery, Stockholm: Sonja Nilsson (8/5-14/6)
Anders Olofsson