Makarna Dror Feilers och Gunilla Sköld Feilers projektrum/galleri Tegen 2 är en plats där du garanterat inte möter samma konst som på Stockholms övriga gallerier. Det kan handla antingen om dolda sidor av konflikten i Mellanöstern (som Volvos leverans av schaktmaskiner till de företag som i på uppdrag av den israeliska staten river palestinska bostäder i östra Jerusalem) till luggslitna gatumusikanter i välfärdssamhällets utkant. Tegen 2 fungerar som ett andrum inte bara för innehavarna utan lika mycket för dem som tröttnat på en ibland alltför slick och välanpassad samtidskonst.
Samlingsutställningen “Monomaniska system” tar fasta på de små – ofta helt omärkliga – system som vi människor uppfinner för att tygla vår vardag. Från början motsvarar de alltid djupt upplevda behov, exempelvis av att memorera ett antal handgrepp eller att forma en struktur som underlättar orienteringen i omvärlden. För det mesta ligger det inte några mer avancerade tankar bakom de monomaniska systemen – de bara blir till, helt spontant. Lika fullt är de ormar som ni när vid vårt bröst. Förr eller senare riskerar de att ta över våra liv och explodera i allehanda maniska beteenden som i stället för att underlätta vardagslivet förvandlar det till ett klibbigt garn som vi gradvis blir alltmer omslutna av.
Allra mest tydligt blir detta betende i Anders K Rönnbloms anspråkslösa men träffsäkra lilla video “Små system”. Här är igenkännandefaktorn skyhög. Ett antal personer berättar om sina hemliga “system” (andra skulle säga tvångstankar) för att ta sig på bussen med bagage, tvätta håret eller klä sig. Ytterst handlar det om att bemästra vardagen, eller kanske om att tränga tillbaka ångesten över de mycket större problem som lurar i själens mörker. De flesta av oss har säkert samma slags ritualer för oss, vilket skapar en känsla av solidaritet och lättnad: det var med andra ord inte bara jag som var galen! Men tar man Anders K Rönnbloms utgångspunkt ett stycke längre kan man snart urskilja samma tvångsmässiga beteende i en stor del av de rutiner och regler som samhället pålägger medborgarna. Kanske handlar det, när allt kommer omkring, om en misstro mot oss alla som finns inbyggd i samhällsapparaten?
Mariadele A Rossoni rör sig på ett betydligt mer distanserat och välpolerat plan av tillvaron. Hennes verk anknyter till tradition av filmmontage där människokroppen använts för att skapa ornament och mönster, något som går igen från Esther Williams simfilmer till Fred Astaires dansscener och nutidens musikvideor. Mariadele A Rossoni har använt sig av det egna jaget, som idag visas upp i de social mediernas malströmmar. I hennes tappning dupliceras jaget så många gånger och i så otroliga skepnader att det upphör att vara individuellt, för att i stället förvandlas till en visuell prydnad.
Även Dana Hakims verk har ärevördiga historiska föregångare. Hennes metallskålar har tillverkats av sylskarpa sågklingor, något som gör att blotta beröringen är förknippad med fara. Tankarna går kanske framför allt till en konstnär som Mona Hatoum, som regelbundet använt vardagsföremål som hon exempelvis gjort strömförande eller på annat sätt förvandlat till fällor. En av vardagens mest lustfyllda sysslor – att laga mat – blir plötsligt en lek med döden. Riktigt så långt går inte Dana Hakim, men budskapet är detsamma: du bör vara på din vakt även när du slappnar av som mest!
“Monomaniska system” är inte en utställning som karaktäriseras av de stora vyerna och det djärva nytänkandet. Men de deltagande konstnärerna gräver målmedvetet där de står, och förmår i förbifarten övertyga oss om att det lönar sig att titta lite närmare på ursprunget till även de allra vardagligaste av självklarheter.
Bilder (uppifrån och ned): Mariadele A Rossoni, Dana Hakim
Adress: Bjurholmsgatan 9 B, Stockholm
Utställningen pågår under perioden 9/4 – 25/5
Anders Olofsson (text), Tegen 2 (foto)