Moderna Museet, Stockholm: Nina Roos (28/8-25/10)

Det klagades och gruffades en hel del över ljuset i Moderna Museets utställningsrum när museet öppnade i sina nya lokaler på Skeppsholmen. Sedan dess har man jobbat med problemet, men ändå haft svårt att riktigt få rätsida på ljusproblemen. Men säg den svaghet som inte kan vändas till en styrka? Nina Roos nya utställning utgår från de diffusa, nästan omärkliga, förändringar i ljuset utanför museet som markerar sommarens övergång i höst. Dessa är till sin natur lika subtila som Roos måleri, och det annars så gråaktiga ljuset i utställningsrummet fångas upp och laddas med en ny lyster. Nina Roos arbetar på akrylglas, något som ger bilderna en dold transparens och färgerna en sofistikerad mättnad. Hon har aldrig varit en konstnär som berättat historier genom objekt eller människor. Konsekvent riktar hon i stället sin uppmärksamhet mot de tomrum som samtidigt binder samman och skiljer verklighetens delar och aktörer från varandra. Ibland blir vi varse flikar av människor, möbler, interiörer, men hela tiden från en synvinkel som är det utanförståendes. Roos konstnärssubjekt betraktar skapelsen men avvaktande förundran över att varje enskilt ting kan tala med så utmärkt tydlighet om sammanhanget det befinner sig i utan att fördenskull bli en illustration. Hon bevarar mysteriet och lämnar gåtorna olösta. (Adress: Exercisplan, Skeppsholmen)

Anders Olofsson