Tjernobyl. Eller Chernobyl, som den framgångsrika HBO-serien heter. Alla pratar om den. De som sett den och som inte kan skaka av sig upplevelsen. De som inte har sett den men lovar att de ska. Vi som minns när detta hände, trots att vi knappt förstod. Och de som inte kan minnas men som nu har blivit nyfikna. Och de som läst nobelpristagaren Svetlana Aleksijevitjs mångstämmiga intervjubok Bön för Tjarnobyl. En verklighet bortom onda fantasier. En reaktor som exploderar. Inte i första hand av själva kärnkraften utan av den ansvarslösa människans ignorans. Tjernobylkatastrofen har med åren blivit en symbol för despotism kontaminerad med lögner.
Vad har Moa Israelssons utställningen Go, Gone på Galerie Forsblom med detta att göra? Till synes ingenting. I kärnan – allt det väsentligaste. Känslan av ett bestämt och obestämt hot som följd av en ödesdiger händelse är en bärande kvalitet i hennes suggestiva verk. Vi förflyttas till en postapokalyptisk framtid efter att civilisationen gått under. Utställningens enskilda delar samspelar med varandra som om allting ingick i en stor installation. Stora, märkliga sovsäckar, som oroande mycket påminner om kokonger från Ridley Scotts filmer Alien, hänger från galleritaket och hetsar fantasin. Primitiva bestick, täckta med jord och mossa, ligger på rad i en monter. På väggen hänger rakitiska rötter som vid närmare betraktande visar sig vara identiska som om de var klonade.
Materialen ser organiska ut, som om objekten hämtats direkt från naturen eller som om de var kvarlämningar som naturen invaderat. Det artificiella härmar dock det naturliga här. Konstverken är skickligt utförda i järn, akrylkomposit, silke, latex och läder. Hantverket är lika omsorgsfullt som den konstnärliga viljan är precis. Det är tänkvärt och gripande vackert på ett brutalt hjärtskärande sätt.
Med lite rekvisita återskapar Moa Israelsson ett obebott landskap där spår av ett svunnet liv är det enda som finns kvar. I detta land, som i Pripjat, tycks döden ha segrat. Den mest ödesmättade klangen har Baby Blanket, som från ett mjukt, varm- och tröstgivande skydd har förvandlats till en smutsgrå trasa. Orden gömmer sig bakom oroliga tankar på vad som hänt barnet som en gång vilat därunder. Vart man än vänder sig råder en trögflytande känsla av att det är sent på jorden och att hoppet redan är ute.
Joanna Persman
Foto: Galerie Forsblom, Karlavägen 9. Utställningen pågår 17 maj – 5 juli 2019
Utskriftsvänlig version
