Mirai Projects, Stockholm: Alberto Frigo & Charlotta Mickelsson (6/11-29/11)

Besatthet är knappast en egenskap som tillhör de mest framträdande i den samtida konsten. Distans och ironi har länge varit nyckelbegrepp, men en sådan hållning är inte lätt att befinna sig i en längre tid. Förr eller senare uppstår behovet att ge sig hän och gå på djupet, hur skruvat resultatet än må bli. Okonventionellt arbetande galleriet Mirai Projects har bjudit in konstnären Mikael Goralski för att curera en utställning med konstnärskollegerna Alberto Frigo och Charlotta Mickelsson. Tillsammans har de förvandlat det vanligtvis så sobra gallerirummet till en försåtlig exposé över vardaglig besatthet. Alberto Frigo (bilden på Konstens startsida) har under lång tid arbetat med att dokumentera sitt eget liv i detalj, exempelvis genom att fotografera varje föremål han tagit upp med sin högra hand eller registrera och klassificera alla drömmar han haft under en viss tidsperiod. Resultatet kan förefalla lite väl studentikost, men efter en stund kommer känslan krypande att detta inte är helt och hållet friskt. I så fall är det ganska mycket som är sjukt i vår kultur, eftersom Frigos mani bär avsevärda likheter med den vurm för samlande och struktur som ligger bakom ganska många privata museers verksamhet – tänk Halwylska palatset, så behöver inte mer sägas. Sjukt – eller kanske bara ett annat sätt att betrakta livet, uppspjälkat i ett otal små och till synes oberoende detaljer som först när de passats in i ett system blir begripliga? Charlotte Mickelssons besatthet ligger mer på det fysiska planet, när hon låter rummet genomkorsas av trådar, som förankrats vid spikar på väggarna och i taket (bilden). Risken för att vi ska fångas in är kanske inte så stor, men Mickelssons verk intar rummet, vägrar att maka åt sig och gör oss därmed till underordnade andrarangsfigurer. Om betraktaren spelar en viktig roll för konstverkets tillblivelse, så har hon vänt på begreppen: vi existerar endast på nåder av konstverket. Sug på den. (Adress: Sibyllegatan 22)

Utskriftsvänlig version