Det omöjliga inträffade den 28 februari 1985: Sveriges stadsminister Olof Palme mördades och i det puttriga mellanmjölkslandet rådde hysteri. Kring just denna specifika händelse cirkulerar den Berlinbaserade konstnären Mattias Härenstams verk i en aktuell utställning på Galleri 54. Galleriet har delats av och i det yttre rummet har en sprillans ny parkett lagts, väggarna har målats gråa och i ett hörn står en institutionell plastväxt. Scenografin är genomtänkt och ser trist, välbekant och stereotypt svenskt ut . Vi tycks befinna oss i ett väntrum. På en av väggarna projiceras textdokumentation från morddagen där vi får följa dialogen mellan polis- och ambulanspersonal och andra inblandade. Samtalen spelas även upp ljudligt. Stämningen är laddad, samtidigt som möblemanget understryker det diskbänksrealistiska i situationen.
I det andra betydligt dunklare rummet hänger skulpturen ”Kannibalistisk ensamhet” – en majestätisk trärot som har pyntats med bordelliga tantlampor, svepande hår och kristaller. Denna för tankarna till litterära verk som ”Alice i Underlandet” och TV-serier som ”Twin Peaks”, där gränsen mellan dröm och verklighet är vag. Videon ”Sluten krets (fritt efter Peter Tillberg: Mitt i Sverige 1972-73)” är som titeln antyder en parafras på den äldre konstnärens måleri. En rad kedjehus står parkerade längs en blyertsgrå gata, vars ände äts upp av en cirkulär avgrund. I denna sköljs vi ned via en munöppning och forslas runt i ett vindlande tunnelsystem för att så småningom spottas ut på gatan igen. Vandringen påbörjas åter. Denna gång avslutas strapatsen med en djupdykning ner i något som ser ut som ett analhål. Återigen trillar vi ut på gatan. Så här pågår det. Här slås det organiska kaoset samman med villaförortens seghet och förvandlas till en surrealistisk, illavarslande gröt. Nu börjar jag tänka på Roy Anderssons ”Sånger från andra våningen”. Allt känns igen men ändå inte.
Även om man inte minns Palmemordet eller har någon personlig relation till händelsen, kan denna utställning lyckas beröra en och annan öm punkt. Det mest fascinerade med Härenstams konst är förnimmelsen av igenkänning som han hystar upp, vilken träffar magtrakten hårt, samtidigt som de logiska funktionerna drabbas av kortslutning. Med andra ord fångas det traumatiska tillståndet på ett utomordentligt sätt.
Adress: Kastellgatan 7, Göteborg
Utställningen pågår under perioden 30/3 – 29/4
Sara Arvidsson (text), Galleri 54 (foto)
Utskriftsvänlig version
1 kommentar
Palmemordet har påført Sverige et verkene sår og ettersom tiden går og det ikke kommer konkrete svar på gåten, kan ikke nasjonen avsluttet dette. I følge C.Jensens bok så var dette en hendelse som på en måte var villet, i og med at Palme ikke hadde beskyttelse. Det hadde lenge vært stor misnøye med Palmes stadige uttalelser og mange hatet ham for det. Så vidt jeg vet er det enda ikke reist noe minnesmerke over Sveriges forhv. statsminister. Mulig at kollektiv dårlig samvittighet har med dette å gjøre. Jeg tolker dette inn i den scenografien som utstillingen er gitt, tiden har gått i stå .